Nya länkar

Jag har uppdaterat länklistan med länkar till mina favoritbloggar! Det är bara en av dem som är professionell (Linda Skugge) - men alla övriga mäter sig utan problem med hennes - underbart personliga och välskrivna. Alla med sin egen härliga prägling på språk och innehåll. Bloggandet har verkligen fått folk att upptäcka skrivandets och språkets glädje och helande kraft.

I have updated the list of links (you find it under "Länkar" in the menu to the left) with my favourite blogs!Only one of them is a professional (Linda Skugge, a Swedish columnist) - but all the others measure up without any problems with hers - so wonderfully personal and well written. All of them with their own flavoured language and content. The blogging has really made people discover the joy and and healing force of language and writing! (english speaking blogs are How to learn Swedish in 1000 difficult lessons, Kommissarie Curiosa and A conservative blog for peace)

Ta i trä...

(English below)

Vilket dygn.

Jag älskar snö men en titt på snöstormen utanför fick mig ändå att hoppa över lunchpromenaden till McDonald’s och istället sluta en halvtimme tidigare.
 
På busshållplatsen kurade folk i blåsten och tjocka dunjacksluvor gjorde sitt bästa för att skydda sina ägare mot det av blåsten påhejade ettriga snöfället. Blöta skor och frusna tår trampade snön för att få upp värmen. Tre bussar efter varandra inställda! Kön av frusna människor växte och irritationen, kylan och de uppgivna blickarna likaså. En halvtimme stod jag där hungrig och huttrande innan en buss äntligen kom. Fullpackad naturligtvis!

Väl i hemmets trygga vrå, med känseln tillbaka i tårna och mat i magen, tog jag tag i räkningarna. I samband med dem hade jag planerat att tacka ja till vårterminens kurser. Bara att det skulle gjorts den 28/12! Inte i förrgår, den 29:e. Nu blev jag förtvivlad! Skulle jag nu gå miste om min studieplats, för att jag tagit fel på en ynka dag? Mina studier kommer att skjutas upp ett helt år. Det får bara inte vara sant! Jag försökte tacka ja via webben men det var för sent. Men jag kan skicka in svarskortet istället. Även om det är för sent så kommer det i alla fall fram. Då finns det en liten chans. Jag måste komma ihåg att köpa ett frimärke imorgon bitti.

Natten bestod av en orolig sömn fylld av mardrömmar om mord och annat otrevligt! Vaknade allt annat än utvilad.

På väg till jobbet hastar jag in på Pressbyrån för att köpa mitt frimärke. Pulsen slår lite stressat, tåget går om några minuter. Expediten rafsar i sina lådor. Klockan tickar, pulsen ökar. ”Jag måsta gå in på lagret och hämta nya” säger han. Nu är jag stressad på riktigt. Efter en evighet kommer han tillbaka. Jag lägger frimärket löst i plånboken så länge för att hinna med tåget. Då går mitt kort inte igenom spärren trots att jag köpt nytt igår som ska gälla från idag den 30/12! ”Gäller fr.o.m 30 nov” står det på kortet. Fasen – de måste ha tryckt fel datum i affären! Men de kommer ju aldrig att tro mig om jag går tillbaka och klagar. Inte kan jag lägga ut 600 kronor på ett nytt kort heller. Tankarna snurrar medan jag rusar för att betala resan kontant hos spärrvakten. Som inte får upp sin lucka. Nu är jag nära ett sammanbrott. ”Kom igen!!!” skriker jag högt i tankarna. ”Mot Norsborg 1 min” lyser displayen ovanför rulltrappan. Till slut ger spärrvakten upp luckan och vinkar förbi mig. Jag springer allt jag orkar uppför rulltrappan samtidigt som jag letar efter det gamla kortet och kvittot. Om jag har både kort och kvitto måste de ju kunna tro mig, resonerar jag. Då visar sig att jag hade det nya kortet i fickan! När jag bytte ut korten blandade jag ihop dem. Tågdörrarna slår igen bakom mig. Jag slår mig ned på sätet med en lång lättnadens suck. Kortet tillrätta. Jag hann med tåget.

Då upptäcker jag. Frimärket som jag nyss köpt - borta. Det föll ur plånboken på vägen! Men med tanke på att jag nyss trodde att jag förlorat 600 kronor känns 5.50 som en ganska överkomlig förlust!

Och efter samtal med både VHS och Mittuniversitetet från jobbet har det också löst sig med mina kurser. Tack gode gud.

Läget är normalt igen. Ta i trä!



English:

What a day!
 
I love snow, but one look at the snowstorm outside still made me skip the lunch at McDonald’s and finish half an hour early instead.
 
At the bus stop people huddled (?) in the wind and thick down jacket hoods made their  best effort at protecting their owners from the, by the wind enhanced, fiery snowfall. Wet shoes and frozen toes tread the snow to get warm. Three buses canceled! The line of freezing people grew and with it the cold, the annoyance, and dejected looks. Half an hour I stood there, hungry and shivering, before a bus finally showed up. Of course crowded.
 
Finally safe at home, with feeling returned to my toes and food in my stomach, I dealt with this month’s bills. At the same time I had planned to “say yes” to the spring courses. Only – that should have been done on the 28th at the latest. Not the day before yesterday. The 29th. You can do it in three different ways: online, by an automatic answering maching service on the phone, or by sending an acceptance card by regular mail. I was devistated. Would I now lose my place at these courses because I missed the deadline with one silly day? That would delay my studies with a whole year. It just can’t be true! I tried using the web and phone but it was too late. I decided to at least send the acceptance card by mail. It’s still too late, but that one will at least get there. Then there is a small chance. I have to remember to buy a stamp in the morning.
 
The night tortured me with a  restless sleep filled with nightmares about murders and other unpleasant things. I woke up far from rested.

On my way to work the next morning I rushed into ”Pressbyrån” to buy my stamp. My pulse beating slightly stressed, my train leaving in a few minutes. The shop assistant poked about in his box. The clock ticking, my pulse rate increasing. ”I have to get new ones from the storage” he says. Now I am really stressed out. An eternity later he returns. I put the stamp loosely in my wallet for now in order to catch the train. Then my card isn’t accepted by the ”barrier thing”(?) even though I bought a new one yesterday, valid from 30/12. The card says: ”Valid from 30th nov”. Damn – they must have printed the wrong date in the store. But of course they would never believe me if I went back. And it’s not like I can pay another 600 kr for a new card just like that. The thoughts spin in my head as I run up to pay the trip in cash at the ticket collector. Who can’t get his counter window to open. Now I am close to a nervous breakdown! ”Come on!!!” I scream out loud in my head. ”To Norsborg 1 min” shines the display above the escalators. Finally the ticket collector gives up and just waves me through. I run at the top of my lungs up the escalators at the same time as I am looking for the receipt and the old card. If I have both that and the receipt they must believe I reason with myself. Turns out the new card is in my pocket! I mixed them up as I switched them this morning. The train doors close behind me. I sit down with a long sigh of relief. The card found. I caught the train.

That’s when I noticed. The stamp I just bought – gone. It obviously fell out of the wallet in all the mess! But considering I less than a minute earlier thought I’d lost 600 kr, a loss of 5.50 kr seemed pretty moderate.

Phone calls with both VHS and Mittuniversitet from work cleared things out with my courses as well. Thank God.

Things are back to normal. Knock on wood!

Zaya

DSC00048
Zaya

granen

DSC00044
granen

Framme i töreboda!

DSC00036
Framme i töreboda!

julklapparna inslagna. God jul!

DSC00029
julklapparna inslagna. God jul!

mindre stökigt hemma. För tillfället!

DSC00026
mindre stökigt hemma. För tillfället!

mitt stökiga skrivbord:-)

DSC00024
mitt stökiga skrivbord:-)

färgglatt

DSC00021
färgglatt

Julhets...

(English below)

Puh....

Hur orkar man? Två och en halv timme trängdes jag i julhandeln igår. Köer på köer på köer och rena labyrinten att ta sig fram både på gatorna och inne i affärerna.

Jag kom hem fullpackad med påsar - ungefär hälften av alla julklappar inhandlade. Lite mer pengar gick åt än jag räknat med. Som vanligt. Jag blir så inspirerad eftersom jag har mina nära och kära i tankarna hela tiden! :) Det är det bästa med att handla julklappar. Jag ser framför mig hur de öppnar mina paket och känner redan nu spännande fjärilar i magen. Kommer de att tycka om och bli glada över presenten? Hoppas, hoppas, hoppas... Och så får man syn på ännu en sak som man tror att mamma skulle gilla till exempel. Då bara måste man köpa den också. Vilket naturligtvis är just den känslan som julhandeln lever av och som gör att januari är årets fattigaste månad för att man då måste ta igen "skadan" av julspenderbyxornas alltför stora fickor.

Hälften av presenterna inhandlade, idag är dagen före julafton - den uppmärksamme har redan dragit slutsatsen att det innebär att jag är nödd och tvungen att ge mig ut ikväll igen! Då måste jag också försöka komma på hur jag ska slå in alla paket. Det kommer att kräva sin kreativa kvinna. Presenterna är inte praktiskt fyrkantiga och "inslagsvänliga" någon av dem! Alltså måste jag utöver julklappar även köpa inslagspapper, tejp, kartonger och allt annat vad det än är jag nu kommer att behöva.

"Det är dyrt med jul!" hörde jag ett par tuffa läderklädda grabbar filosofera framför mig i kön på Åhléns igår.

Ja - dyrt men kul! :)



English:

Phew...

How do one cope? Two and a half hours I pushed through the christmas shopping crowds yesterday. Line after line after line and the labyrinth of labyrinths of people to navigate through both on streets and in stores.

I came home packed with bags - about half of all presents bought. I spent a bit more than I had planned, as usual. I get so inspired since I have total focus on my loved ones all the time! :) That's the best part of christmas shopping. I picture them opening my presents and already thinking about it brings exciting butterflies in my stomach. Will they like my present? Will they be happy? I hope, hope, hope...  And then you see one more thing mother for example would probably like and you just have to buy it. Which is exactly the feeling that feeds the shops and all commerce, and makes January the most "poor" month of the year as you have to repair the damage done by the too deep Christmas pockets.

Half of all presents purchased, today is the day before Christmas Eve. The attentive one has already came to the conclusion that this means I have to get myself out there again tonight! And this time I also need to figure out how to wrap all the presents. It will take a very creative mind. The presents aren't practically square and "wrapable" any of them! So on top of the remaining christmas presents I also need to buy wrapping paper, adhesive tape, boxes and whatever else I will need for wrapping.

"Christmas is expensive!" I heard two tough guys dressed in leather philosophise in front of me in line at Åhléns yesterday.

Yes - expensive but fun! :)


Mörkläggning...

(English below)

Äntligen hemma efter en vanlig seg dag på jobbet. Jag är fortfarande frusen av minusgraderna ute. Fingrarna är stela när jag sätter på datorn och tänder adventsstjärnan och adventsljusstaken. Längtar efter en varm koppp te för att väcka liv i mina frusna celler  igen, och efter dagens inspelade avsnitt av "Våra bästa år". Min dagliga ritual innan jag sätter igång med skolarbetet.

Då händer det. Datorn stänger av sig mitt i uppstarten. "Åh vad är det nu med datorn!" suckar jag lätt resignerat - van som jag är att den lever sitt eget liv. Orkar inte utforska det just nu. Jag vill ha te.  Jag försöker tända lampan ovanför diskbänken. Det går inte. Då först märker jag. Allt är svart! Lägenheten ligger i ett kompakt mörker - jag ser knappt handen framför mig. Hela området är mörklagt. Till och med gat- och trafikljusen och busskuren har slocknat. Jag får inte ens ledljus utifrån. För att inte snubbla och trilla på osynliga möbler måste jag känna mig fram när jag rör mig.

Med hjälp av skenet från mobiltelefonens lampa hittar jag tändaren i kökslådan och kan tända stearinljusen som så lämpligt står framme så här i adventstider.
 
En efter en kommer jag på saker som nu inte fungerar. Telefonen.  TV-n. Kyl & frys. Radion. Jag inser att teet och ”Våra bästa år” får vänta. Kan inte kolla mejlen. Kan inte surfa på nätet. Kan inte lyssna på radionyheterna. Kan inte ens plugga! Det slår mig att all min vardagliga förströelse är eldriven.  Hur roade man sig före elektriciteten!?
 
Jag fryser fortfarande. Tittar suktande på min tomma tekopp. Jag lägger mig på sängen och kryper ned under fleecepläden. I ljusskenet från stearinljusen tar jag fram en bok. Lite mörkt, men det går. Jag blir medveten om tystnaden. Utan ström försvinner bakgrundsljuden som man inte hör eller ens är medveten om förrän de inte finns. Tystnaden och ljuslågornas dämpade sken gör atmosfären nästan magisk, mysigt spöklik.
 
Två och en halv timme senare hoppar jag högt när jag rycks ur min verklighetsflykt in i bokens värld. Det plötsliga glödlampsljuset sticker i ögonen. Den omedvetna men välbekanta ljudmattan lägger sig igen – mer medvetet än någonsin när allt startar samtidigt som en väldirigerad kör. Datorn startar. Skrivaren väsnas. Telefonen ger ifrån sig sitt ”pling” när den får ström i laddaren igen. Kylskåp och frys börjar sitt brummande. Videon rasslar till. Trappuppgången vaknar till liv när diverse aggregat och hiss mullrar igång. Den magiska friden är bruten, men trots allt är det skönt att allt är som vanligt igen. Äntligen fick jag mitt te. Och ”Våra bästa år”.  Studierna däremot sköt jag på till nästa dag.



English:
 
Finally at home after a usual boring day at work. I am still cold from the freezing degrees outside. My fingers can hardly move as I turn on the computer, the illuminated star and electrical “advent light lamp” (what are those called!). I long for a hot cup of tea to put life back into my frozen cells again, and to cuddle up before the TV for today’s recorded episode of “Days of Our Lives”. My daily ritual before I start with school work.
 
Then it happens. The computer shuts itself down during the starting up process. “Now what!” I sigh dejectedly, used to it as I am that the computer has a life of its own. Well – can’t bother exploring that now. I want my tea. I try to switch on the lamp over the sink. I can’t. That’s when I finally notice. Everything is dark. Black. The apartment lies in solid darkness – I can hardly even see my hand in front of me. The whole area is blacked out. Even the street and traffic lights and the bus stop have gone out., so I don’t even get any guiding light from outside.  In order not to fall over invisible furniture I have to slowly  feel my way through the apartment.
 
Using the light from my mobile phone display I find the lighter in my kitchen drawer and light the candles that so conveniently are already in their candle sticks during advent times like these.
 
One by one I think of things not now are not working. The phone. The TV. The fridge. The radio. I realise that the tea and “Days of Our Lives” will have to wait. I can’t check my e-mails. Can’t surf the net. I can’t listen to the news on radio. I can’t even study! It hits me that all of my every day “entertainment” is electricity driven!  How did people enjoy themselves before electricity!?
 
I’m still cold. My empty tea cup gets a longing glance. I lie down on my bed and try to warm myself under my fleece plaid. In the candle light I start reading a book. It’s a bit dark, but I see enough to read. I suddenly become aware of the silence. Without power the background noise disappears, that you normally don’t hear or are even aware of until they are not there. The silence and the soft light from the candles give an almost magical, cosey ghostlike atmosphere.
 
Two and a half hour later I literally jump as I am abruptly brought back to the present from my escape from reality into the book’s world. The sudden sharp bulb light hurts my eyes. The unconsious but still familiar carpet of sound is back, more consious than ever as everything starts in synch like a well directed choir. The computer starts again. The printer makes a lot of noise. The phone “plings” as it gets power from the charger again. The fridge starts buzzing. The video clatters. The staircase hall outside my door comes to life as various aggregates and lift begin to rumble. The magical peace is broken. But it’s still nice that everything is back to normal. I finally got my tea. And “Days of Our Lives”. Studying however, I put off until the next day.

Förfall...

16643-50

Krafttag...

16643-49

Har försökt skicka MMS hit men de går inte fram. Den nya tekniken.... ja ja...

Den här bilden togs på Slussen. Önskar det fanns ett sådant hemma hos mig när jag ska sätta igång med städningen. Skulle inte sitta fel att kunna laddas upp med lite extra städkraft!



I have tried to send several MMS messages here but they won't get through. So much for new technology... well well..

This photo was taken at Slussen underground station. I wish I had a "power outlet for cleaning staff" in my place when I am about to clean. I sure could use to charge some extra cleaning power!

Reflektioner...

DSC00015
Reflektioner...

Den har kommit...

När jag kom hem låg en avi i brevlådan. Telefonen har kommit! :) Det tog alltså MINDRE än fem dagar. De lurades nämligen att man skulle få ett mejl när mobilen hade skickats iväg. Jag har inte fått något sådant mejl. Men jag klagar inte. Telefonen är jättefin!



When I came home there was a dispatch note in the mail. The phone has arrived! :) So it took LESS than five days. They fooled me that I would get an e-mail when they send the phone. I never got that e-mail. But I'm not complaining. The phone is so nice and cool!

Pluggfredag...

Äntligen fredag. Solen skiner ute. Synd bara att jag måste slösa bort den med kursboksläsning. Men jag måste läsa färdigt alla kapitel ikväll så att jag kan börja med mina frågeställningar i helgen. Suck. Det är så svårt att komma på EN sak. Och så måste vi komma på TVÅ saker. Vitsen...??? Ingen aning.

Jag längtar efter min nya mobil! :) Jag har ännu så länge inte fått mejlet att den är skickad så det kommer dröja längre än utlovade fem dagar. Det verkar vara ett symtom på de billiga elektronikkedjornas webbtjänster att utlovade leveranstider inte hålls. Först var det SIBA. Nu Elgiganten. Men, men...



English:

Friday at last. The sun is shining. It's too bad though that I have to waste this Friday finishing reading my text book. But I have to finish it tonight so that I can start working on my discussion assignments this weekend. Sigh. It's so difficult to think of ONE thing. And we have to come up with TWO. What for...??? No idea.

I can't wait for my new mobile phone to arrive. I have not yet recieved the e-mail confirming that it has been sent, so it will take longer than said five days. It seems to be a symptom of the cheaper electronics chains' webservices that promised delivery dates are not kept. First SIBA. Now Elgiganten. Oh well...

Modellmamma...

Norska Fröydis blev Skandinaviens nästa toppmodell. Se - jag har näsa för sånt här. Borde starta agentur! Haha. Fy sjutton vilken häftig sista fotografering de gjorde. Uppklädda i tjusigt sobert svart och med glammigt hår och smink, med Eiffeltornets ljusspel i bakgrunden. Urläckra bilder! Arwen hade mest glamour. Hennes bild ser ut som hämtad ur en klassisk Hollywoodfilm. Fast i Paris då....

     
Danska Anna - svenska Arwen - norska Fröydis
(Klicka)

Jag gillar glamour. Jag dras till vackra saker, som glimmar, glittrar och glänser. Jag dras till färg. Många kallar det dålig smak - men den attityden kallar jag den svenska "lagom"-attityden. "Överdriv inte. Klä dig enkelt. Så lite färg som möjligt. Släta smycken. Stick inte ut" -smaken.

Enkelt är vackert, men färger, accessoarer, detaljer kan ge det enkla pricken över i-et! Se bara vad vilken glamoureffekt den röda färgen på BH och handskar ger för helheten på bilderna! Det där "lite mer än lagom". :)




English:

Norwegian Fröydis won the title Scandinavia's Next Top Model. There you see - I have a talent for this! :) Maybe I should start a model agency! Haha. And wow what a cool last photo session they did! All dressed up in fancy classy black and glamourous hair and make-up, with the Eiffel tower's light show in the background. Really cool pictures! Arwen was the most glamourous one. Her picture looks like taken directly from a classic Hollywood movie! However in Paris....

     
Danish Anna - Swedish Arwen - Norwegian Fröydis
(Click)

I like glamour. I'm drawn to things that glitter, shimmer and shine. I'm drawn to colour. A lot of people call this bad taste. I call that attitude the Swedish "lagom"-attitute. The "Don't overdo it. Dress simple. No colours. Clean jewelry. Don't draw attention to yourself"-taste.

Simple IS beatiful, but added colour, accessories and details can give "simple" the finishing touch! Just look at the glamourous effect the red bra and gloves give on the photos! That thing that makes it just a little bit more than "lagom". :)

hits