I pappas anda...

(English below)

Jag skulle vilja skriva glada och positiva inlägg om allt och ingenting men just nu så är mina tankar uppfyllda av bearbetningen av sorgen och förlusten. Jag är ändå glad att jag känner för bloggen igen. Jag längtar hit och jag längtar efter att få skriva. Det skulle också glädja pappa att den lusten kommit tillbaka.

Jag hoppas ni har överseende med att jag kommer att ägna mycket text här åt pappa och det som har hänt ett tag framöver. Jag vill skriva i pappas anda. Därför tänkte jag varje dag dra mig till minnes något positivt. Antingen något vi har delat tillsammans, eller något som visar pappas personlighet och kärlek. Stort som smått. Idag något väldigt trivialt men ändå trösterikt. Och pappalikt.

Minns ni att jag fick komplettera min slutuppsats på förra kursen? Slutkörd, stressad och sliten var jag. Jag var så slut att jag skrev kompletteringen på ren autopilot. När jag tittade igenom den när jag skrivit färdigt var det som om jag inte själv var medveten om att jag hade skrivit den! Helläskigt, men så var det. Jag har aldrig upplevt något liknande tidigare. "När tänkte jag allt det här?", "Har jag verkligen skrivit allt det här? När då? Hur då?". Jag var färdig med kompletteringen samma dag (torsdag) som pappa gick bort senare under natten. Han fick alltid läsa igenom mina artiklar och skoluppsatser för att jag skulle få ett "fräscht" öga på dem, och han var jättebra på att komma med råd och tips på förbättringar och se sådant som man inte ser själv när man skriver. Så även denna gång - sin hjälpsamma vana trogen. Trots att han mått så dåligt under dagen (ännu sämre förmodligen än han erkände - ens för sig själv) tog han sig tid och samlade kraft för att hjälpa mig. In i det sista. Jag vet att han tyckte det var roligt att hjälpa mig med skoltexter, och att han såg det som en chans att lära sig själv samtidigt. Detta har gett oss många intressanta diskussioner tillsammans om allt möjligt från politik och samhällsfrågor, till språk och skrivande, historia, religion och livsåskådningar - ja allt.

När jag kom till hans lägenhet på fredagen efter hans bortgång under natten låg min uppsats fortfarande öppen i två av hans datorer. När vi städade igenom det värsta i hans lägenhet några dagar efteråt så hittade jag också en utskrift av uppsatsen på köksbordet, på vilken han hade markerat i marginalen den enda invändningen han hade. Jag minns att jag ifrågasatte, med tanke på stressen och "minnesförlusten" jag upplevt och hur dålig koll jag själv hade på uppsatsen på grund av detta. "Men pappa, NÅNTING mer måste det finnas." Men nej, allt annat såg bra ut tyckte han. Så jag litade på honom och skickade in uppsatsen.

På tisdagen veckan efter, en vecka precis från idag alltså, kom uppsatsen i retur i min brevlåda. VG på den kompletterade uppsatsen och på hela kursen! Betyget daterat den 19 maj. Pappas dödsdag.  Det var så underbart att det sista han hjälpte mig med gick så bra. Jag kände hans stolthet och glädje och hur glad han hade blivit om han hade fått leva och veta. Hörde hans ord som han alltid sa dem, när jag delade med mig av mina små framgångar då och då: "Jag SÄGER ju att du är duktig! När ska du börja tro på vad jag säger, ungjävel? Nu har du gjort farsan stolt igen!" (Jag tror på att DU tyckte att jag är duktig, pappa. Men du var faktiskt inte helt neutral i frågan, så hur skulle jag kunna lita på din åsikt!? :))

Vi fixade det, pappa! En sista gång! Tack.



English:

I would love to write happy and positive entries about all and nothing but at the moment my mind is occupied by grief and loss. I am still happy that I need the blog again. I long to write here. That would also make my father happy that this feeling has returned.

I hope you are patient with me for a while ahead, that I will devote most texts here to my father and what has happened. I want to write in the spirit of my father. That's why I thought I'd remember something positive each day. Something we did together, or something that shows him as a person and his love. Big and small. Today something really trivial but still comforting. And pappa-like. (I write pappa instead of "daddy" - because pappa is what he was! "Daddy" or "dad" or other English, in my Swedish ears "filmic", expressions is not him. He will always be my pappa. :))

Remember I had to complement my final exam essay? Exhausted, stressed and worn out I was. I was so out of it that I wrote the complement on autopilot. When I read through the essay after I was finished, it was like I wasn't aware of that I myself had written it! Scary, but true. I have never experienced that feeling before. "When did I think all of this stuff?", "Have I really written all of this? When!? How!?". I finished the essay the same day (Thursday) that my father died later at night. I always let him read through my articles and schoolwork to get a "fresh eye" to look at it, and he was really  good at giving tips on improvement and see things I missed because I am blinded by my own writing. So he did this time as well - staying true to his helpful habit. Despite his bad health during the day (he probably felt a lot worse that day than he admitted - even to himself) he took the time and built up energy enough to help me. To the very last. I know he enjoyed helping me with my school texts very much. He saw it as a chance for him to learn at the same time. This has given us tons of interesting discussions together over the years, about politics and society/social issues, language and writing, history, religion and outlooks on life - yes everything.

When I came to his apartment the next day (Friday) I found my essay still open on two of his computer screens. When we tidied up his apartment later I also found a printed copy of my essay on his kitchen table, on which he had noted in the margin the one thing he had doubts about in my text. I remember I pushed him into finding more, considering the stress and "amnesia" I experienced and how bad that made me at estimating my own text.  "But pappa, there must be SOMETHING more than that!" But no, everything except that looked good he said. So I trusted him and sent in the essay.

The following Tuesday, exactly one week ago from today that is, I got the essay back in my mailbox. Highest grade on the complemented essay and the course itself! The grade was dated on May 19th. Pappa's day of death. It was so great to know that the very last thing he helped me with went so well. I could feel his pride and joy and how happy he would have been if he had been alive and would have known. I heard his words as he always spoke them when I shared my little successes from time to time: "I keep TELLING you you are good! When will you start believing in what I say, stupid child? Now you've made "farsan" (slang for "far", father) proud again!" (I believe YOU believed I am good, pappa. But you were not exactly neutral in the matter, so how could I trust your opinion!? :))

We did it pappa! One last time! Tack.

Vilse...

(English below)

Livet går vidare. Det måste det göra. Med hjälp av pappas kärlek och stöd och kärlek från nära och kära och vänner så går livet vidare. Men jag känner mig så vilse. Det är tur att folk finns omkring mig som kan leda mig för jag vet ingenting om någonting. Det enda jag vet är att jag är så obeskrivligt trött, ända in i själ och märg. Idag ska vi träffa begravningsbyrån, på torsdag dödsbohandläggare. Jag hoppas att jag ska kunna ge pappa ett värdigt slut. Det blir inte lätt. Men jag hoppas... och försöker. För hans kärleks skull. För hans minnes skull. För hans skull. För min skull.

Pappa jag älskar dig. Då. Nu. Alltid.



English:

Life goes on. It has to. With help from my father's love and the love and support from family and friends life goes on. But I feel so lost. I am lucky to have people around me who can guide me in this because I know nothing about anything. The only thing I know is that I am so indescribably tired, into the marrow and soul. Today we will meet the undertakers, on Thursday the estate manager (don't know about these words! Begravningsbyrå and dödsbohandläggare. I hope you at least get a hint at what I mean). I hope I will be able to give daddy a dignified death. It won't be easy. But I hope... and try. For his love. For his memory. For him. For me.

Daddy I love you. Then. Now. Always.

Tårar av saknad...

"Jag kan segla förutan vind
Jag kan ro utan åror
Men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar"


Vem kan segla - folkvisa

Pappa finns inte mer...

... i natt lämnade han mig. Han förlorade sin panikfyllda kamp om luft. Framför mina ögon lämnade han mig. Tog sina sista utdragna ansträngda andetag när hjärtat gav upp. Kramp. Jag bevittnade hans sista hjärtslag i livet där han låg på sjukhusbritsen. Ingen var beredd, pappa. Inte jag, inte sjukvårdspersonalen, inte Karin, inte Dagny... ingen av oss. Vi saknar dig. Oerhört. Jag vet inte var jag ska göra av min saknad - den är så stor.

Jag ringde ambulans som du bad mig med den lilla luft du hade. Jag följde med till sjukhuset fast du tyckte jag skulle gå hem och sova (jag jobbar på det fortfarande pappa. Snart har jag varit vaken i 40 timmar. Men du är så närvarande. Så fort jag slumrar till, väcker mitt undermedvetna upp mig igen i en kall gastkramande insikt! Alldeles nyss var det en helt vanlig telefonsignal som ljöd just som jag var i gränslandet mellan vakenhet och sömn. Det ringer. Pappa ringer aldrig mer! Jag kan inte begripa att jag aldrig mer får höra din röst.) Jag fick vara med dig ända in i slutet fast det var så hemskt för mig att se dig må så dåligt utan att kunna göra något för dig. Jag fick inte ens säga "hej då pappa. jag älskar dig". Jag ville att de skulle bli mina sista ord till dig.

Gårdagen spelas upp i repris efter repris. Jag vill ge dig en kram. Jag behöver din kram. Den som alltid tröstade.

(I am too emotional to translate now. It basically says my father died very suddenly last night in an upsetting way for me. And I miss him so much it hurts - real pain!)

Utestängd från livet...

(English below)

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om här som jag läst om i tidningarna på sista tiden. Men jag hinner ju inget mer än att skriva på skoluppgifter och jobba (och inte ens det! Jag är tvungen att sammanlagt slösa fyra semesterdagar på att hinna klart alla skoluppgifter innan deadline nästa söndag!)

Och när man bara sitter begraven i skolböcker eller stirrar på Words menyer och vita yta som ska fyllas med VG-värdig text på datorn - så hinner man ju varken delta i eller observera livet som pågår nånstans i periferin! Fortsätter våren därute?



English:

There is so much I would like to write about here that I have picked up reading newspapers lately. But I don't have time to do more than write school assignments and work (and not even that! All in all I will have to sacrifise four vacation days to be able to finish all school assignments before the deadline next Sunday!)

And when you are buried in school books or stare at the Word menues and white surface that must be filled with highest grade-worthy text on the computer - you don't have time to either participate in or observe life that is going on somewhere in the distance. Is spring still arriving outside?

Tjuvtitta...

(English below)

Vill du få en förhandstitt på hur det kommer att se ut när Carola äntrar scenen i semifinalen i Eurovision Song Contest i Aten på torsdag? Här är ett videoklipp på hennes första repitition igår. På köpet får vi Litauens (vad ÄR det för nåt? En sång!?) och Ukrainas (låter lite som deras vinnarbidrag för något år sedan, fast med mindre dans och trummor och lite mer sång. Rätt effektfullt lyft i slutet, om hon sätter tonerna) också.

Tror ni Carola tar sig till final? De flesta verkar tro det, men jag är inte så övertygad. Låten är blek. En skicklig artist som Carola kan göra mycket av en dålig låt, men hon kan inte utföra mirakel.

Titta här. (Litauen, Ukraina, Sverige)



English 

Do you want a preview of what it will look like when Carola enters the stage in the semi final of Eurovision Song Contest in Athens on Thursday? Here is a video clip of her first rehearsal yesterday. At the same time we get to see Lithuania's (what IS that? A song!?) and Ukraine's (sounds a bit like their winning entry a couple of years ago, although with less dancing and drums and more singing. Quite effective lifting of the song in the end, if she hits the notes) rehearsals as well.

Will Carola make it to the final? Most peope seem to think so. I am not convinced. The song is pale. A great performer like Carola can make a lot out of a bad song, but she can't perform miracles.

Watch here. (Lithuania, Ukraine, Sweden)

Senaste nytt...

nyheter 0512

news 0512

(
http://tools.fodey.com)

Jackan...

...var för liten. Den sitter FÖR perfekt liksom.

På H&M:s hemsida står dessutom "min" färg som helt slutsåld. Den enda färg som finns kvar i storlek 38 är vit. Jag klär inte alls i vitt!

Ska ringa dem i morgon och höra hur jag ska göra.

Är det inte typiskt?

Men blusen jag beställde samtidigt är jättefin! Somrig i glada färger.



The jacket was too small. It fits like TOO perfectly.

On H&M:s website "my" colour of course is listed as completely sold out. The only colour left in my size is white. White does not suit me at all!

Will call them tomorrow and ask what they think I should do.

Isn't it typical?

But the top I ordered at the same time is really pretty. Summery in happy colours!

Lite om ingenting...

(English below)

Nu är hålet lagat och fast han gav mig någon slags bedövning "som bara bedövar själva tanden - så du kommer knappt att märka av den sedan" så är halva munnen bortdomnad med sockerdricka i tungan. Det verkar snarare som om allt blev bedövat UTOM tanden. Usch - ont! Men nu är det gjort.

Jag promenerade från Gullmarsplan till jobbet istället för att vänta en kvart på bussen.  Med Tempela i öronen som bestämde takten på stegen och med knoppande träd, grupper av vitsippor och gula maskrosor som skapade färgrik kontrast i det allt grönare gräset och cyklister som susade förbi i cykelbyxor och t-shirt på sina sportiga Crescents så blev det en angenäm promenad med överflöd av vårkänsla!



English:

Now the cavity is fixed, and even though he gave some kind of anaesthetic that "only anaesthetizes the tooth itself - you will hardly notice it later" the whole mouth is numb. It seems more like everything was anaesthetized BUT the tooth. Ouch - pain! But now it's done.

I walked from Gullmarsplan to work instead of waiting fifteen minutes for the bus. With Tempela in my ears setting my pace and with blooming trees, groups of white windflowers and yellow dandelions creating colourful contrast to the green grass and cyclists swishing past me in bike shorts and t-shirt on their sporty Crescents it was a very pleasant walk with abundance of feeling of spring!

Trött...

(English below)

Någon som kan tipsa mig om bra märken på en bärbar dator och vad man mer bör tänka på när man köper en sådan? Är det någon som har något tips på hur man ska kunna använda en bärbar dator utomhus, till exempel i skuggan på balkongen, och faktiskt SE någonting!? Är skärmarna på nya bärbara datorer bättre på det?

Igår satt jag i godan ro och skrev på min uppsats på mitt gamla tröskvärk till bärbara dator när batteriet plöstligt dog, mitt i en mening - utan att jag hunnit spara. Av någon anledning så varnade inte datorn. Det brukar den göra. Det brukar komma upp en ruta som säger att batterinivån är låg och att man ska spara pågående arbete. Men inte igår nej. Puff sa det bara, så var två timmars skrivande som bortblåst.

Gissa min reaktion? Jag är redan trött, sliten och stressad. Lägg ihop två och två så kommer ni en bit på väg. ;)

Dessutom går jag och oroar mig över ett "kvinnoproblem" jag har. Ska skona er från detaljer. :) Men jag är orolig att något är allvarligt fel.

Till råga på allt var jag hos tandläkaren igår också och hade ett hål, som jag ska tillbaka och laga imorgon. (Jag var hos tandläkaren för första gången på fem år för ett halvår sedan och då hittade han inte några hål, men eftersom det gått så lång tid sedan sist och jag var en ny patient hos honom, så ville han göra en uppföljande undersökning efter ett halvår, igår alltså, och som sagt - nu fanns där ett hål. Men ett hål efter fem år utan tandläkarbesök är ändå ett hyfsat facit tycker jag! Så jag kan inte vara annat än tacksam.)

En sak gick faktiskt min väg igår. Jag lyckades få igång min skrivare hemma som inte fungerat på två år! Jag har alltid trott att det var datorn som var problemet, men nu kom jag på att det kanske var hos skrivaren felet låg - den hade helt enkelt låst sig. Jag drog ut nätsladden och satte i den igen och så... Jaja jag vet... men jag kom ju på det till slut i alla fall!

I måndags hade vi skivinspelning på kören. Vi ska sjunga på en av Stefan Sundströms låtar och det kommer bli SÅ bra. Igår på nästa kör gick vi igenom konsertprogrammet för konserten den femte juni. Soloartister är Brita Borg, Raymond Björling (Jussis barnbarn) och Arja Saijonmaa. :)

Dessutom skiner solen, dagarna blir bara längre och ljusare och blommor och träd slår ut mer för varje dag. Det är min lyckotajming att det är vår just nu när jag känner mig så sliten - för det ger lite extra inspiration när jag känner solen värma mot huden och ser naturen vakna till liv och visa sin prakt. Det är så vackert!



English:

Anyone out there who can give me tips on good brands for laptops and what else you need to consider when you buy one? And is there anyone out there who can give me tips on how to be able to use a laptop outdoors, for example in the shadow on the balcony, and actually SEE something? Are the screens of new laptops better in this respect?

Yesterday I was writing my essay on my old tired laptop when the battery suddenly died, in the middle of a sentence - without giving me a chance to save. For some reason the computer didn't warn me. It usually displays a window saying the battery level is low and that I should save ongoing work. But no, not this time. "Poof" and two hours of writing gone.

Guess my reaction? I am already tired, worn out and stressed. Put two and two together and you almost get it. ;)

Besides that, I am worried about a "woman's problem" I have. I will spare you details. :) But I am worried that something is seriously wrong.

On top of that I was at the dentist's yesterday and had one cavity that I have to go back and get fixed tomorrow. (I was at the dentist's for the first time in five years six months ago and then he didn't find any cavities, but since it had been so long since I saw a dentist and I was a new patient of his, he wanted a follow-up after six months, which was yesterday. And as already stated, a cavitiy. But only one after five years without a visit to the dentist  is pretty good I think! So I can't be anything but grateful.)

One thing actually went my way yesterday. I managed to get my printer at home to work after two years! I have always thought it was the computer that was the problem, but now it dawned on me that it could be the printer itself. It had simply just froze. I removed the electric cable and put it back again, and... Yes, yes, I know... but I DID figure it out eventually!

Other  bright spots: Monday we were "recording artists" at the choir. The choir will sing on one of Stefan Sundström's new songs and it will sound SO good. Yesterday's choir went through the consert program for the consert on 5th of June. Solo artists will be Brita Borg, Raymond Björling (Jussi's grandson) and Arja Saijonmaa. :)

And the sun is shining, the days get longer and lighter and flowers and trees bloom more each day. It's my lucky timing that it is spring now when I am this worn out - because that gives me some extra inspiration when  I feel the warm sun on my skin and see nature come alive showing its splendour. It's so beautiful!

"Mia pick up the phone..."

Jag har laddat ned denna ringsignal till mobilen. Tycker den är helfestlig! :) Ni kan söka på ert eget namn i sökfältet högst upp!

I have downloaded this ringtone for my mobile phone. I think it is so cool! :) You can search for your own name in the search field on top!

Nytt väder, nya kläder...

(English below

Från filosoferandet i förra inlägget till ytligheter som kläder!

Värmen har en baksida. Jag har ingen bra sommar- och vårjacka.

Därför har jag nu beställt denna jacka från H&M:

  (Klicka!)

Inte helt min färg - men bättre än de andra alternativen som fanns. Modellen däremot tror jag passar bra!



English:

From my philosophising in the previous entry to superficial things like clothes!

The warmth has a downside. I don't have a decent summer and spring jacket.

That's why I ordered this one from H&M:

 (Click!)

Not exactly my colour - but better than the other available alternatives. The model on the other hand I think will fit perfectly!

En dag i taget...

(English below)

Nu har värmen kommit! Igår var det nästan 19 grader varmt och i morse var det 11 grader redan vid halv sju. Solen skiner från en klarblå himmel. Gräset blir grönare och grönare för varje dag. Jag har sett knoppar på buskar och träd. Livet återvänder igen. Den långa och envisa vintern har till slut förlorat sin kamp - som den alltid gör. Värmen tar över. Värmen väcker liv.

När jag ser naturen vakna till liv igen varje vår genom årstiderna får jag tröst. Jag känner hur allt liksom hänger ihop. "The circle of life". Jag ser hur årstidernas växlingar speglar livet i med- och motgång och de gör också att jag förstår varför. Det är meningen. För visst pendlar livet hela tiden mellan vinter (motgång och nedstämdhet) och sommar (medgång och lycka), med vår och höst däremellan som vågskålar så att vintern blir uthärdlig och sommaren känns längre? Utan vintern skulle vi inte uppskatta sommaren. Utan sommaren skulle vi inte orka med vintern. Årstiderna symboliserar för mig hoppets väsen.

"Så du sorg och glädje delar, att mig intetdera felar. Sött och surt i livets skål, just så mycket som jag tål" - Lina Sandell



English:

The warmth is finally here! Yesterday we had nearly 19 degrees and this morning it was already 11 degrees around 6.30. The sun is shining from a clear blue sky. The grass gets greener each day. I have seen buds on trees and bushes. Life is returning. The long and stubborn winter has eventually lost its fright - as it always does. The warmth takes over. The warmth awakens life.

When I see nature coming back to life each year through the seasons it comforts me. I feel how everything is connected. "The circle of life". I see how the changing of seasons mirrors life in misfortune and prosperity and it also makes me understand why. It's meant to be. Life does constantly hover between winter (misfortune and sadness) and summer (prosperity and happiness), with autumn and spring in between as scales of balance making the winter bearable and the summer feel longer, doesn't it? Without winter we couldn't appreciate summer. Without summer we wouldn't make it through winter. The seasons to me symbolise the essence of hope.

"Så du sorg och glädje delar, att mig intetdera felar. Sött och surt i livets skål, just så mycket som jag tål" (You divide sadness and joy, so that I miss neither. Sweet and sour in the bowl of life, just as much as I can handle*) - Lina Sandell

*Feel free to help me translate this better!

Ulrikauppropet...

(English below)

Det finns inget mer inspirerande än engagerade människor. Speciellt äldre engagerade människor, med sin ovärderliga livserfarenhet, som alltför sällan får göra sin röst hörd.

Därför var det så himla underbart att få se ilskan i ögonen och höra glöden i argumentationen hos Ulrika Magnander Lundberg och Clary Anderssson igår i SVT:s Gomorron Sverige. I stöddigt ceriserosa och med rödtonat hår sa de här damerna precis vad de tyckte om dagens politiker. De har fått nog av samhällets orättvisor och politiker som bryr sig mer om sin plånbok och sina förmåner, än om sitt uppdrag att representera befolkningen. De flesta av oss känner nog precis samma sak. Men när vi nöjer oss med att klaga på fikarasten, så reser sig Ulrika Magnander Lundberg från fikabordet och tar saken i egna händer. Det som utlöste hennes ilska var när hon hörde Clary Andersson ringa in till ett radioprogram och säga vad hon tyckte om att många äldre får leva under existensminimum på skrattretande låga pensioner, medan politiker får pensionsavtal på summor som en vanlig människa knappt ens tjänar ihop under ett helt liv. Ulrika Magnander Lundberg blev så upprörd av detta, att hon tog initiativet till och organiserade protestaktionen Ulrikauppropet i Göteborg. I två månader planerade hon för demonstrationståget och uppslutningen var överväldigande. Nu ska Ulrikauppropet spridas till alla våra större städer

Engagemang och initiativkraft som Ulrika Magnander Lundbergs och Clary Anderssons är grunden för ett demokratiskt samhälle. Vi måste protestera mer och högre. Vi måste alla resa oss från fikabordet, annars förändras ingenting. Samhället blir vad vi gör det till. Du och jag.



English:

There is nothing more inspiring than committed people. Especially older committed people, with their invaluable life experience, who rarely get their voice heard.

That’s why it was so great to see the anger in the eyes and hear the fire in the argumentation of Ulrika Magnander Lundberg and Clary Andersson in SVT’s Gomorron Sverige. In cocky bright pink and with coloured red hair these two ladies spoke their minds of what they thought of the politicians of today. They have had it with the social injustice and politicians more interested in their own wallet and perks, than in their mission to represent the people. Most of us probably feel the same way. But when we stop at complaining during coffee break, Ulrika Magnander Lundberg gets up from the coffee table and takes action. What triggered her anger was when she heard Clary Andersson phoning in to a radio show and speaking her mind about  the fact that many old people hardly make subsistence level with ridiculously low pensions, while politicians get pension agreements on amounts that a normal person hardly manage to make in a whole lifetime. Ulrika Magnander Lundberg got so upset about this, that she initiated and organised the protest demonstration ”Ulrikauppropet” in Göteborg. For two months she planned the demonstration and the interest and turn up were exceptional. Now all the bigger cities in the country will follow.

Committment and initiative like that of Ulrika Magnander Lundberg and Clary Andersson are the foundation for a democratic sociaty. We need to protest more, and louder. We all have to get up from the coffee table, or else nothing will ever change. Our society becomes what we make of it. You and me.

Misslyckande...

(English below

Att misslyckas för mig har tidigare inneburit "inte 100%". Betyget "Godkänd" var ett misslyckande.

Nu vet jag hur betyget "underkänd" på en hemuppsats, slutuppgift på förra kursen (interpersonell kommunikation) och betygsgrundande, känns. Och jag vet hur det känns när detta betyg beror på ett missförstånd, inte på grund av att jag inte kan ämnet. När det jag HAR skrivit har fått VG, men på grund av missförstånd (av mig!) så saknas det vissa delar av kursen i uppsatsen. Fy sjutton så onödigt och dumt och surt det känns! Första gången i mitt liv jag får underkänt, och då ska det bero på ett missförstånd!

Nu måste jag alltså komplettera uppsatsen med det som saknas, och få det att gå ihop med det jag redan har skrivit. Som om jag inte hade nog att göra. I och med detta besked så slog mina stresshormoner i taket. Hjälp - hur sjutton ska jag hinna med allting nu? Här har ni min maj månad. Vill ni byta? :)

Men om jag undviker att missuppfatta nästa slutuppgift (på nuvarande kurs, Massmedier & rätt), så är det nu fyra intensiva (dagens underdrift!!) veckor kvar. Sedan inget mer plugg förrän till hösten.

Säg att jag orkar kämpa linan ut nu dessa fyra veckor.

Det bästa idag (ljusglimtar finns alltid! :) ): Tempelas CD äntligen i min brevlåda som positiv motvikt mot den underkända uppsatsen som gjorde CD-n sällskap i brevlådan. Fy sjutton vad bra ni är tjejer, och bättre tajming för skivan att komma kunde det knappast bli!



English:

To fail to me before has meant "not 100%". The grade "Godkänd" (Good but not excellent) was a failure.

Now I know what the grade "underkänd" (failed) on a take home essay, the final assignment of the previous course (interpersonell kommunikation) and most important for the course grade, feels like. And I know what it feels like when this grade is because of a misunderstanding, not because I don't know the subject. When what I DID write was "Väl godkänt" (excellent, the highest grade), but because of my misunderstanding parts of the course are missing in the essay. It's so unnecessary and stupid and incredibly annoying! For the first time in my life I fail an essay/exam and it has to be because of a misunderstanding!

This means I now have to complement the essay with the missing parts, and make it all make sense with what I have already written. As if I didn't have enough to do already. This sent my stress hormones through the roof. Help - how on earth will I be able to finish everything on time now? Here you see what my May looks like. Want to trade?

But if I avoid misunderstanding the next final assignment (of the current course, Massmedier & rätt),  it is now four intensive (the understatement of the day!!) weeks left. After that, no more studying until autumn.

Please let me manage these four weeks.

The best thing today (there is always a gleam of light somewhere! :) ): Tempela's CD finally in my mailbox as a positive counterbalance to the failed essay that was also in the mail. Damn it, you girls are so good, and there couldn't have been a better timing for the CD to arrive!

Lite smått och gott...

(English below)

Puh, vilken helg.

Plugg, plugg och åter plugg.

Såg ni flaggorna i topp i söndags? Hörde ni saluter och hurrarop? TV-sändningar hela dagen? Jo, de säger att nån kung fyllde 60 år och han tog åt sig äran för all pompa och ståt den 30 april. Jag kan härmed avslöja att kungen åker snålskjuts på firandet av världens bästa mormor. Hon var faktiskt först om den dagen!!

Igår stal jag tid från studierna och städade upp hemma. Jag stod inte ut längre. Gud vad skitigt och stökigt det var - usch! Jag har inte hunnit städa ordentligt på flera månader. Innan jag sätter igång och städar efter en sådan lång tid blir jag påtagligt nervös/rastlös, nästan ångestfylld, av att ta tag i röran. Det är så konstigt. Jag måste verkligen tvinga mig att sätta igång. I små steg. För om jag tänker på hela lägenheten blir det mig övermäktigt. Då klarar jag inte av att börja. Det låter helsnurrigt och säkert är det många av er som kliar er i huvudet nu. Och jo, visst är jag knäpp. Men varje ord är sant.

Det finns de som påstår att ett rörigt hem kan tyda på ett rörigt inre. Och med tanke på vad jag beskrev ovan så stämmer det nog på mig. Det är nog därför som det också känns som en mental rening när jag väl kommer igång och städar. För när jag väl har lyckats börja så går det sedan av bara farten - då får jag svårt att sluta istället! När man har slängt den sista skräppåsen och det doftar nystädat och vädrat i alla rum känns det som om man rensat upp både lägenheten och hjärnan och livet känns mindre kaosartat.

Apropå skräp. Spamkommentarerna här på bloggen fortsätter att strömma in i strid ström. Som tur är så har BlogSoft sett till att de inte godkänns för publicering - men de är ett himla gissel ändå för de bokstavligt talat svämmar över min inkorg och kommentararkivet. Jag vågar inte ens nämna vad det är dessa spammare försöker sälja heller...



English:

Phew... what a weekend.

Studying, studying and more studying.

Did you see all the flying flags this Sunday? Did you hear salutes and cheering? TV broadcasts all day long? Yes, they say some king turned 60 years old and he took the credit to all the pomp and splendour on the 30th of April. I can hereby reveal that the king is free riding on the celebration of the best grandmother in the world. It was HER birthday before it was his!!

Yesterday I stole time from my studies to clean up at home. I couldn't take it any more. God, it was so dirty and messy - yuck! I haven't had time to clean properly for months. Before I start cleaning after such a long time I get evidently nervous/restless, almost anxiety-ridden, to deal with the mess. It is so weird. I really have to force myself to begin. In small steps. Because if I think about the whole apartment at once it is over my head. I just can't bring myself to start. It sounds absolutely crazy and I am sure many of you are now scratching your heads. And yes, I am crazy. But every word is true.

There are people who say that a messy home is a sign of a messy mind. And considering what I wrote above I think that is true when it comes to myself. It is probably also why it feels like a mental cleaning when I actually manage to get started. Because once I do, I just keep on cleaning - then I have trouble finishing instead! When I have thrown the last garbage bag and it smells clean and fresh in every room it feels like I have cleared both the apartment and my mind and life feels less chaotic.

Speaking of garbage. The spam comments here on the blog keep pouring in. Luckily BlogSoft has made sure that these comments are not approved for public posting - but they are a true scourge still because they literally flood my inbox and comment archives. I don't even dare to mention what these spammers are trying to sell either....

hits