Mias blogg

(English below)

Jag är lycklig!

Opponeringen idag gick jättebra. Jag var så nervös innan, men lyckades hantera min förväntansångest så bra att när jag väl opponerade så var jag inte alls så nervös som jag trodde jag skulle vara. Jag rodnade inte ens och den lilla nervositet jag kände störde mig inte alls. Istället blev det faktiskt roligt.

Så här hanterade jag förväntansångesten:

* Jag var väl förberedd. Jag hade hållit opponeringen högt för mig själv tre-fyra gånger hemma. Det tror jag var till stor hjälp.

* Jag var medveten om förväntansångesten och accepterade den. Jag försökte inte kämpa emot som jag gjorde förr utan accepterade att jag var nervös och att det är helt ok att vara det. Det är inte tecken på något konstigt hos mig.

* Jag accepterade också att jag kommer att vara jättenervös när jag ska opponera. Jag kommer att få hjärtklappning, rodna och allt annat som hör till - men det är bara att låta det ha sin gång och fortsätta prata på med vetskapen om att den värsta nervositeten lägger sig efter ett tag. Om jag inte gör något stort av nervositeten så gör ingen annan det heller.

* Jag försökte intala mig själv att ha en positiv attityd till hela grejen. Istället för att reagera på rädslan genom att vilja fly som jag gjorde förr - "Nej låt mig slippa. Jag gör vad som helst, låt mig bara slippa!"  - försökte jag intala mig själv att tänka "Det här är en bra och nyttig övning inför framtiden. Försök att ha roligt med ämnet istället!" Bara att jag överhuvudtaget kunde resonera så här med mig själv är ett enormt framsteg.

Lite KBT*-strategier tog jag till hjälp också: 
  
"So what" - Om jag rodnar och blir jättenervös så GÖR det ingenting. Det är ok!

 "Värsta scenariot" - Värsta scenariot är att jag blir så nervös så att jag snubblar över orden och tappar tråden. Det gör ingenting. Bara berätta att du är nervös och tappade tråden - och ta upp den igen. Ingen kommer att tycka sämre om dig eller din presentation för det.

Vilken underbar känsla det var att när jag väl opponerade märka att den värsta förväntade nervositeten helt uteblev och att det faktiskt BLEV roligt!

Tankens makt är stor.

Vet ni vad det här innebär? Jag har för första gången i mitt liv gått en kurs på B-nivå på universitetet! Något som jag alltid velat men aldrig vågat tidigare på grund av just B-uppsatsen och opponeringsmomentet. Jag ska fortsätta på C-nivå - jag vågar det nu fast den uppsatsen med opposition blir mycket svårare. Men jag vågar nu. Jag har skrivit en B-uppsats och ska skriva en C-uppsats. Helt otroligt!

* Kogntiv beteendeterapi.

English:

I am happy!

My presentation today as an opponent went really well. I was so nervous before, but managed to handle that anxiety (what is "förväntansångest" in English? It's a term from cognitive behaviour therapy) so well that when I actually did my presentation I wasn't at all as nervous as I thought I would be. I didn't even blush and the little nervousness I felt didn't bother me at all. Instead the whole thing turned out to be fun.

This is how I handled the anxiety before the presentation:

* I was well prepared. I had done the presentation to myself out loud 3-4 times at home. I think this was a great help.

* I was aware of the anxiety and accepted it. I didn't try to fight it as I used to but instead accepted that I was nervous and that it is ok to be. It's not a sign of something weird about me.

* I also accepted the fact that I would be terribly nervous during the presentation. I will get heavy palpitation, I will blush and everything else that comes with being extremely nervous - but all I have to do is to just let it all have its course and keep talking through it. Eventually it will calm down. If I don't make a big deal of the nervousness, noone else will either.

* I tried to reason myself to a positive attitude to the whole thing. Instead of the immediate fear reaction of wanting to run away from it all like I used to react - "Please let me out of this. I'll do anything, just make me not having to go through this!" - I tried to talk myself into thinking "This is a good and useful opportunity for practice for the future. Try to have fun with the subject instead!" Simply the fact that I could reason with myself like this is a huge progress.

I also used some CBT* strategies as well:

"So what" - If I blush and get extremely nervous, so what? It doesn't matter. It's OK!

"Worst case scenario" - The worst case scenario is that I get so nervous that I stumble on words and lose the thread. It doesn't matter. Just say that you are nervous and lost it - and pick it upp again. Noone will think less of you or your presentation because of that.

What a wonderful feeling it was to experience how when I actually did the presentation the worst nervousness I was expecting never got a hold on me and it actually DID turn out to be fun!

The power of thought is huge.

Do you know what this means? For the first time in my life I have taken a second level course at the university! Something I have always wanted to do but never had the courage to because of this second level grade paper and the opponent thing. Now I will continue to the third level - I have the courage to do that now even though I know that the paper on that level as well as the opponent thing (what do you actually call it in English? "Opponering") will be a lot harder. But I dare to do it now. I have finished a second level paper and will write a third level paper. Unbelievable!

* Cognitive behavioural therapy