5 270 kronor tillbaka på skatten! :) Deklarationen låg i brevlådan när jag kom hem.

5 270 kronor tax refund! :) The income tax return was in the mail when I came home.

"Novellen" uppdaterad...

(English belowI)

Jag har uppdaterat min första text på novellkursen, som har jag lagt ut på
Mias skönlitterära verkstad. Jag är själv lite mer nöjd med den nu. Jag menar verkligen att jag skulle uppskatta dina kommentarer. Både positivt och negativt. Jag kommer inte att tycka illa om dig om du skriver något negativt om texten. Jag vill ha dina ärliga synpunkter och kommer bara att vara tacksam över dem. Så snälla, ge det en chans. :)


I have updated my first text from the short story writing course, that I have published on Mias skönlitterära verkstad (in Swedish).  I myself am a little more ok with the text now. I really mean it when I say I would appreciate your comments. Both positive and negative. I won't dislike you if you write something negative about the text. I want your honest opinion and will be grateful for it. So please, give it a chance. :)

Årets första krokusar...

Jag njöt av nedanstående färgprakt idag på min promenad. Varje ny vår måste ju ha sina krokusbilder!! Mobilens kamera.

I enjoyed the splendour below today on my walk. Every new spring needs its crocus photos, doesn't it!? The mobile phone camera.



Nu börjar det...

(English below)

Idag fick jag all kursinformation om novellkursen. Det är läskigt och spännande på samma gång. Kan jag? Jag blev så insprirerad så att jag satte igång med inlämningsuppgift ett på en gång.

Jag har bestämt mig för att lägga ut mina texter i
Mias skönlitterära verkstad för att få respons från er också! Nu kommer jag ju att kunna uppdatera den naturligt i och med att jag är tvingad att göra uppgifterna. Tvång är bra. Att tvinga fram orden och inspirationen är det bästa. Vilket är en stor bidragande orsak till att jag anmälde mig till kursen.

På det här sättet övar jag mig att visa texterna. Att låta dem synas för andra och därmed utsätta mig för denna exponering. Det blir en social fobi-övning samtidigt! Tänk så bra. Två flugor i en smäll.

Jag uppskattar all feedback, positiv och negativ. Förhoppningsvis kommer kursen att göra att texterna blir bättre och bättre vartefter..


Today I got all the information about the short story writing course. It's scary and exciting at the same time. Can I really do it? I was so inspired that I started with the first lesson text at once.

I have decided to publish my texts in Mias skönlitterära verkstad (only in Swedish though, it's too much work and too difficult to translate them!) to get response from you guys as well! Now I will update it regularly since I am forced to write the lesson texts. Force is good. To force the words and the inspiration is the best. Which is a big reason why I signed up for this course.

This way I practise to show the texts. To let them be out there and put myself through that exposure. It's a social phobia exercise at the same time! How convenient! :)

I appreciate any feedback, positive and negative. Hopefully the course will make my texts better and better

Söka jobb och studier...

(English below)


Idag har jag varit på universitetsbiblioteket (det går bra att vara här nu! Jippi!) sedan klockan nio. Hela dagen har gått åt till att fixa i ordning 
hemsidan (slutfört uppdateringen jag gjorde i helgen - Jag har lagt ut nya artiklar,  texter och uppdaterat min CV och tagit bort en massa trams), mejla runt och försöka få tag på folk som kan vara referenser när jag söker jobb och så vidare.

Plugga har jag inte ens börjat med än! Hur ska jag hinna med att plugga och söka jobb samtidigt? Kan man undra.

Bara för att jag ska få lite mer att göra så har jag just anmält mig till en novell-kurs på distans. Det ska bli så spännande! Jag gjorde det för att ha något roligt att se fram emot och ägna mig åt emellan studier, jobbsökande och oro för framtiden! :)

En annan sak som håller humöret och gnistan uppe - solen skiner från en klarblå himmel och det är vår i luften igen. Och ikväll är det kör!



Today I have been at the university library (it works just fine to be here now! Yippie!) since nine this morning. The whole day so far I have been fixing my homepage (finishing the work I did during the weekend of posting new articles, texts and an updated resume and removed a lot of nonsense), emailing trying to get in touch with people for references when I apply for jobs etc.

I haven't even begun to study yet! How will I manage studying and applying for jobs at the same time? Is a good question.

Only to get myself even more busy I have just signed up for a short story writing class, distance learning. It will be so exciting! I did it to have something fun to look forward to and to devote myself to in between studies, job hunting and worry of the future. :)

One other thing that keeps my spirit and sparkle going - the sun is shining from a clear blue sky and spring is back in the air. And tonight I have the choir!

"Jag mötte Lassie"

(English below)

I kylig snårblåst stod jag igår och väntade utanför optikern på min kära mormor. Det tog en halvtimme av vankande fram och tillbaka innan jag började förstå att något inte stämmer. Jag gick in till optikern för att fråga om de möjligen hade en mormor där på undersökning.  "Nej det har vi verkligen inte. Optikern är inte ens här idag så det kan jag garantera" sa expediten. Ok, jag hade väntat utanför fel optiker!

Men det var värt den där halvtimmen i snålblåsten för att få tillfället att se Mark Levengood köpa glasögon i väntan på min tur väl inne i butiken.


In cold biting wind yesterday I was standing and waiting outside the optician for my dear grandmother. It took half an hour of pacing back and forth before I started to realise that something was not right. I went into the store to ask if they possibly had a grandmother there for an examination. "No we most certainly don't. The  optician  isn't even here today so I can guarantee she is not here" said the shop assistant. Ok, so I had been waiting outside the wrong optician!

But it was worth that half an hour in the cold biting wind for the opportunity to see
Mark Levengood buying glasses while I was waiting for my turn in the store.

Ha! Där ser ni!

Slarverns revansch! Kreativa människor behöver kaos, eftersom vi inte distraherar oss och slösar bort tid och koncentration på pedantisk ordning. Vi fokuserar på uppgiften.

Ha! There you go! The revenge of the slob. Creative people need chaos, since we don't distract our minds and waste time and concentration on perfect order. We focus on the task.


(English below)

Halsen och näsan kliar. Igen! Jag har kommit fram till att alla dessa förkylningar nuförtiden måste bero på att mitt järnvärde är i botten. Andra symtom som leder mig till den slutsatsen är torra läppar och mungipor som spricker. Nu har jag laddat upp med en flaska Blutsaft. Järnvärdet ska UPP!

Jag är lite bekymrad över uppsatsskrivandet. Just som jag ska sätta igång och skriva på allvar så sker den här översvämningen i universitetsbiblioteket. Jag vet inte vart jag ska ta vägen nu. Det låter kanske trivialt men det är verkligen ett problem för mig. För det första är jag effektivare där och dessutom kan jag inte sitta hemma varje dag och skriva. Då blir jag tokig. Jag behöver känna att när jag väl är hemma så kan jag koppla av. Biblioteket kommer inte att vara en bra studieplats lång tid framöver även om det är öppet.

Vart ska jag ta vägen!?


Throat and nose are itching. Again! I have come to the conclusion that all these colds lately must be because I lack iron. Other symptoms leading me to that same conclusion are dry lips and the corners of my mouth cracking. I have invested in a bottle of Blutsaft. My low iron level just has to go UP!

I am a bit concerned about my paper writing. Just as I am about to start writing this flooding of the library had to happen. I don't know where to go now. It may sound trivial but it is a real problem to me. First I am much more efficient there and secondly I can't sit at home writing every day. It would drive me crazy. I need to feel that once I am home I can relax. The library won't be a good place to study for long period of time even though it is now open.

Where shall I go!?

Vad f*n...

Det snöar! Vart tog våren vägen!?

Sitter här i universitetskorridoren mellan seminarier och tittar ut genom fönstret. Stora ymniga snöflingor som sakta men säkert färgar gräsmattan vit igen. Men jag är glad ändå. För jag vet att våren till slut besegrar vintern!

översvämmade biblioteket öppnar "med begränsningar" på torsdag. Vad det nu innebär.

It is snowing! Where did the spring go!?

I am sitting here in the university corridor in between seminars and am looking out through the window. Big abundant snowflakes that slowly colours the grass white again. But I am happy anyway. Because I know that spring eventually will beat the winter!

The flooded library will open again "with limitations"  on Thursday. Whatever that means.

Hoppets röst...

(English below)

En underbar konsert igår med Helen Sjöholm. Hennes röst är magisk. Det blir inte sämre av att avnjuta den tillsammans med härliga människor. Jag är så glad att jag kan det idag. I stort sett helt ångestfri. En vän frågade mig igår efter konserten om min sociala fobi och hur jag kan vara så öppen med den här på bloggen. Hon sa att det bästa hon visste med konserterna var just det sociala runt omkring - att träffa andra människor som delar ett gemensamt intresse. Underförstått hörde jag en undran. "Vill man inte vara social när man har social fobi? Vill man inte umgås och ha trevligt med andra människor?". Jag uppmuntrar fler att göra som hon när ni möter en person med social fobi. Fråga! Det uppskattas. Men gör det med respekt, förstås.

Svaret på hennes undran är:

JO det vill man. Men man VÅGAR Inte. Man är rädd att bli avvisad. Eftersom man är övertygad om sin egen värdelöshet. Att man är konstig. Inte som andra. Ingen kan vilja vara med en. Det låter futtigt att beskriva ångesten i ord så här och jag begär inte att någon som inte upplevt social fobi ska förstå genom dessa enkla meningar. Men ångesten är förlamande, handikappande. Min sociala fobi har genom åren förhindrat mig i stort sett allt som är viktigt i livet. Den karriär jag vill ha. Utbildning. Familj. Vänner. Jag har sett skymten av allt detta därute. Jag har sett livets möjligheter - men de har varit ouppnåeliga för just mig. Den känslan är så hemsk. Den kör självkänsla och självförtroende i botten och spär på självföraktet.
Innerst inne vet man att det finns en potential inom en som man aldrig får möjighet att utnyttja. Den kommer upp ibland - som en röst av dolt hopp. "Tänk om..." Men den sociala fobin tystar rösten effektivt. En social fobiker tvivlar ständigt på sig själv och sin förmåga, samtidigt som kraven man ställer på sig själv är skyhöga. Misslyckande (i sociala fobikerns ögon) läggs på misslyckande. Eftersom man ALDRIG anser att man lever upp till sina egna skyhöga krav. Även om man gör det objektivt för en utomstående, så gör man det inte subjektivt, känslomässigt.

Att leva med social fobi är som att leva ett liv utanför det liv man helst vill leva. Det som man kan ana, men som bara är tillgängligt för andra. Inte för mig.

Varför skriver jag då så öppet om min sociala fobi här på bloggen? Den främsta orsaken är att jag är så mycket bättre nu. Den inre rösten av hopp blir allt starkare och överröstar sociala fobin högre och högre för varje dag som går. Den andra orsaken är att ju mer öppen jag är med det, desto mindre makt får sociala fobin över mig. Skammen försvinner. Det är viktigt att inse att jag inte behöver skämmas. Att den social fobin inte definierar mig som person, utan den är ett symtom på ett negativt destruktivt tankemönster och dålig självkänsla. Dessutom underlättar det för mig, när folk vet. Och jag tror det underlättar för dem också. Att förstå.

När Helen med sin röst som flytande guld sjunger orden i Gabriellas sång, så ger hon röst åt mitt hopp, och min kamp mot social fobi.
Orden beskriver mig. Här och nu. Just nu.


A wonderful concert last night with Helen Sjöholm. Her voice is pure magic. The whole experience is of course even better when you share it with great people. I am so happy that I can do that today. To the large part without any anxiety.  A friend asked me yesterday after the concert about my social phobia and how I can be so open with it here on the bog. She said that the best thing she knew about the concerts was the social things around it - seeing other people who share the same interest. Implicitly I heard a question. "Don't you want to be social when you have social phobia? Don't you want to spend and have a great time with other people?" I encourage more people to do what she did when you meet a person with social phobia. Ask! It is appreciated. But of course, do it with respect.

The answer to that implicit questions is:

YES you do want that. But you don't dare. You are afraid of rejection. Because you are so convinced of your own worthlessness. That you are weird. Not like other people. Noone would want to be with you. It sounds small to describe the anxiety in words like this and I don't ask that someone who hasn't experienced social phobia will understand through these simple sentences. But the anxiety is paralyzing, handicapping. My social phobia has over the years stopped me from obtaining everything that is important in life. The career I want. Education. Family. Friends. I have seen glimpses of all these things out there. I have seen the possibilities of life - but they have not been achievable for me. That feeling is so awful. It is devistating for self esteem and self confidence and just increases your self hate.

Deep down inside you know you have a potential that you never get the chance to use. Sometimes it makes short visits to the surface - like a voice of hidden hope. "What if.." But the social phobia silences the voice very efficiently. A social phobic always doubts him-/herself and his or her own ability, at the same time as the demands you put on yourself are skyhigh. Failure (in the eyes of the social phobic) adds to failure. Since you NEVER think you live up to your own skyhigh demands. Even if you do it objectively for an outsider, you never do it subjectively, emotionally.

Living with social phobia is like living a life outside the life you wish to live. The life you can sense but is only available to others. Not to me.

So why do I write so openly about my social phobia here on the blog? The main reason is because I am so much better now. The inner voice of hope gets stronger and shouts down the social phobia louder and louder each day. The other reason is that the more open I am about it, the less power the social phobia gets over me. It takes away the shame. That is important to realise I have no reason to be ashamed. To understand that the social phobia is not a definition of who I am, it's just a symptom of a negative destructive thought pattern and low self esteem. Besides it makes it easier for me when people know. And I think it makes it easier for them as well. To understand.

When Helen with her voice like liquid gold sings the words to Gabriellas sång, she gives voice to my hope, and my struggle with social phobia. The words describe me. Here and now. Right now.  My unfortunate literal translation here:

It is now that life is mine
I have a moment here on Earth
And my longing has brought me here:
What I have missed, and what I have got

It is still the path I have chosen
My hope and trust far beyond words
that has shown a little piece
of a sky I have never reached

I want to feel that I am alive
All the time I have
I will live as I wish
I want to feel that I am alive
knowing that I am good enough

I have never forgotten who I am
I have only let it sleep
Maybe I had no choice
Only the will to stay alive

I want to live happy because I am me
To be strong and free
See the night go towards the day
I am here and my life is only mine
and the sky I thought was there
I will find it somewhere

I want to feel that I have lived my life

Ödets nyck...

(English below)

Jag var så trött när jag vaknade imorse. När jag låg där och stängde av larmet på väckarklockan så bestämde jag mig. Idag blir det plugg på hemmaplan. Inget bibliotek idag. Det är lördag. Jag vill inte gå upp när klockan ringer.

När jag läste
detta, började jag undra om det var ödet istället för min trötthet som fick mig att stanna hemma.

Jag som skulle åka till biblioteket och plugga innan lektionen på måndag - som inte börjar förrän klockan ett. Vart ska jag nu ta vägen!?

Att plugga hemma varje dag är inget bra alternativ. Jag är mycket effektivare på biblioteket. Det är för mycket som distraherar hemma (städning INTE medräknat! :) )


I was so tired when I woke up this morning. As I laid there and turned of the alarm clock I made up my mind. Today it's studying at home. No library today. It's Saturday. I don't want to get out of bed when the alarm clock tells me to.

When I read this (an article on about serious water damage in the university library, that forced it to close. More information on Monday. I suspect it will be closed for a long time now...) I started to wonder if it was fate instead of my tiredness that made me stay at home.

And I had planned to study at the library before class on Monday - the class doesn't start until 1 pm. Now where do I go!?

Studying at home every day is no alternative. I am much more efficient at the library. There are too many distractions at home (which does NOT include cleaning. :) )


Idag har jag ägnat mig åt detta:

Today I have spent the day analysing texts:


Har ni någonsin läst en bok så här? :) Det är sådant här som textforskare ägnar sitt liv åt. Och tro mig, det är riktigt fascinerande. Det finns så mycket mer i det skrivna ordet än man tror! Ju mer jag studerar det och detaljgranskar det, desto mer älskar jag det.

Have you ever read a book this way? :) This is what text scientists devote their life to. And believe me. It's really fascinating. There is so much more to find in the written word than you think! The more I study it in detail the more I love it.


(English below)

Tillbaka igen. Min minisemester av städning är slut. Här är jag nu åter på min plats i universitetsbiblioteket. Gigantiska markiser hindrar det starka solljuset utanför från att kasta sitt ljus genom de stora fönstren. Dags för en hel dags hårda studier i prosaanalysens konst. Gud vad skönt det ska bli när den här projektkursen är slut och jag kan börja ägna mig helhjärtat åt det som är intressant och som jag är här för - uppsatsen!

Jag önskar jag hade mer tid att blogga som jag vill. Missförstå mig inte - det är roligt att skriva små dagsrapporter som jag gör numera - men jag vill egentligen mer. Jag vill skriva både dessa små rapporter OCH mer genomarbetade innehållsrika texter om allt möjligt. Jag får uppslag så fort jag läser tidningen eller ser nyheter. Eller lyssnar på och observerar människor omkring mig på tunnelbanan exempelvis.

Men jag HINNER ju inte. Det tar tid att skriva sådana texter, speciellt eftersom jag översätter också. Sådana texter kräver dessutom mer av mig när jag översätter. Fler svåra ord, fler svåra uttryck, fler nyanser.

En genomarbetad text kan ta upp till tre-fyra timmar inklusive översättningen. Det säger sig självt att det är svårt att hinna med.

Hur löser man detta!?


Back again. My mini vacation of cleaning is now over. Here I am, at my seat in the university library. Gigantic awnings stop the strong sunlight outside from throwing its light through the big windows. TIme for a whole day of hard studying in the art of prose analysis. God I can't wait for this project course to be over, so that I can start to devote myself whole-heartedly to what is really interesting and the reason why I am here - the paper!

I wish I had more time for blogging like I want to. Don't get me wrong - it's fun to write these little day reports I do nowadays - but I want more. I want to write both these day reports AND more worked out texts about all kinds of things. I get ideas as soon as I read the paper or watch the news. Or listen to and observe people around me, on the underground för example.

But I don't have TIME. It takes time to write texts like that, especially since I translate as well. Texts like that also demands more of me when I translate. More difficult words, more difficult expressions, more nuances.

A worked out text can take up to three-four hours including translation. It's obvious it's difficult to find that time.

How do I solve this problem!?

Rent hus...

(English below)

Nu doftar det rent. Och friskt. Och lägenheten har fått ro när all röra är borta. Likaså själen. Jag hatar att städa som sagt och jag tror det har lite att göra med en viss ångest jag känner inför att sätta igång. Inte bara att det är tråkigt (vilket är den största orsaken antar jag. Men var det ena börjar och det andra slutar är inte helt lätt att avgöra...) Den där ångesten är symtomatisk och symbolisk tror jag. När det är rörigt i tankar och känslor blir det också rörigt runt omkring mig. Att städa innebär på nåt sätt inte bara att städa lägenheten, utan också att  symboliskt städa i ens inre. Det är alltså två hinder att komma över.

Men när man väl har städat och som nu, är klar och kan njuta av sitt verk, så känns det befriande även inombords. Som att man rensat ut bland röran i tankarna på samma gång.

Och rensat har jag gjort. Bland annat har jag rensat bland alla mina gamla kassettband, som nu får husera i mina nytillverkade lådor. Dessa "pryder" (hmm...) nu sin plats i bokhyllan där en betydligt fulare Tupperware-låda stod förut. Nästa projekt är att byta ut zebralådorna som i ärlighetens namn är rent anskrämliga... Till och mina skapelser är finare än dem!


Imorgon och på lördag är det stenhårt plugg som gäller, för att förhoppningsvis få tid över för en konsert på söndag!


It smells clean. And fresh. And the apartment now has peace once all the mess is gone. So has my soul.  I hate to clean as you know and I think it has something to do about a certain anxiety I have to start doing it. Not only that it is boring (which is the main reason I suspect. But where one starts and the other ends is not obvious...) That anxiety is a symptom and symbolic I think. When it's messy in my mind and emotions it also becomes messy around me. To clean means in a way not only to clean the apartment but also symbolically to clean my mind. So there are two obstacles to overcome.

But once I do and like now, am finished and can enjoy the result, it feels relieving even inside. As if I've cleaned up and organised the mess in my thoughts at the same time.

And I have cleaned and organised. Among other things I have been sorting out all my old audio cassettes, that now are in my newly created boxes. These now "adorn" (ehem... ) their place on the shelf where a much uglier Tupperware box was before. The next project is to exchange the zebra boxes that in all honesty are hideous... Even my creations are nicer than those!


Tomorrow and Saturday will be spent studying hard so that I hopefully get the time to see a concert on Sunday!

Nattliga grubblerier

(English below)

Natten kommer med mörker och stillhet. En tystnad, och ett lugn, som gör att man hör sina tankar så mycket starkare än under dagens brus. Nattliga grubblerier då hjärnan går på högvarv. När den egentligen skulle koppla av i stillheten, för att slutligen falla i stärkande och renande sömn.

Då försöker jag tänka:

Allting känns lättare och ljusare i dagens ljus. En natt som går mot en ny dag innebär hopp. Så även om tankarna håller en vaken så är det en gåva att få uppleva en natt till. En natt som trots den svåra stunden erbjuder en föraning om hopp, och lugn och ro i själen. Det är hoppet som finns i imorgon.

Imorgon. En ny chans. En ny möjlighet.

God natt. :)


The night comes with darkness and stillness. A silence and peace, that make your thoughts so much louder and more salient than during the buzz of the day. Nighttime pondering when the mind is on superspeed. When it should be relaxing in the stillness in order to fall into a refreshing and strengthening sleep.

That's when I try to think:

Everything will feel easier and brighter in the light of day. A night moving on to a new day means hope. So even though thoughts keep you awake, it's a gift to live another night. A night  that despite the tough moment of loud thoughts offers a presentiment of hope, and peace and quiet in the soul. It's the hope of tomorrow.

Tomorrow. A new chance. A new opportunity.

Good night. :)

Städning pågår...

(English below)

Storstädning pågår. Idag har jag tagit pluggledigt fast jag egentligen inte har tid. Men igår när jag kom hem och såg röran härhemma, och hur skitigt det var - så stod jag bara inte ut längre. Då bestämde jag mig för att idag måste all skit bort!

Det första som förfaller när jag pluggar är hemmet. Jag är inte som andra människor vars hem aldrig är så rena som när de pluggar! :) Till och med att plugga är nämligen roligare än att städa för mig. Som jag hatar.

Skämt åsido så går jag alltid så upp i det jag gör att jag helt enkelt stänger av. Jag ser inte hur stökigt och skitigt det blir, förrän jag får en chock liknande den igår. Då måste jag göra något åt det genast. Så fort jag märker röran så står jag inte ut med den.

Hittills har jag diskat, städat undan allt skräp och lagt in tvätt i tvättmaskinen. Jag har också haft det tvivelaktiga nöjet att rensa och städa ur avloppet i badrummet. FY fan vad äckligt.  Ursäkta språket. Men det är det absolut värsta jag vet.

Säg inte att ni normala människor till och med hellre gör det än pluggar?


Big big cleaning going on. Today I took a day off from studying although I don't actually have time to do so. But yesterday when I got home and saw the mess and the dirt here - I just couldn't stand it any more. So I decided that today all the mess and dirt will go away!

The first thing I neglect when I am studying is my home. I am not like other people whose homes are never as clean as when they study! :) Even studying to me is much more fun than cleaning. Which I hate.

Jokes aside. I always get so caught up in what I am doing that I completely shut off everything else. I don't see the mess and dirt, until I get a shock like the one I got yesterday. Then I just have to deal with it at once. Once I have noticed it, I can't stand it.

So far I have done the dishes, cleaned up all the junk and put laudnry in the machine. I have also had the doubtful pleasure of cleansing and cleaning the drain in the bathroom. Oh damn so disgusting. I simply hate it.

Now don't tell me that you normal people even rather do that than study?

Andas fritt...

(English below)

Egentligen borde jag utnyttja den här sista timmen med att plugga innan jag måste ge mig iväg till kören. Att utnyttja lästiden in i det sista. Men det går helt enkelt inte. Jag har suttit här på biblioteket hela dagen, sedan klockan nio, och läst. Jag är helt slut i huvudet. Inte en tanke till går in!

Meterologerna hade rätt. Den gråmulna morgonen och förmiddagen har nu övergått i strålande sol. Våren är här officiellt. Två veckor för tidigt.

Ett personligt vårtecken. Igår tog jag fram cykeln "på riktigt" igen. Jag har cyklat till affären fram och tillbaka en gång tidigare bara. Jag tog den igår  till tunnelbanan när jag skulle träffa Philippa. Det var underbart - trots att konditionen var under all kritik efter "vinteruppehållet". Fast jag nästan kvävs och svimmar när krampen sätter in bakom bröstbenet när jag tvingas ta i är det skönt efteråt att ha fått flåsa ut lungorna ordentligt! Renande på nåt sätt. Som om jag andas lättare. Jag tror den där krampen är ett slags mild ansträngningsastma i kombination med inandad kall luft när jag blir andfådd. Jag får alltid hosta efteråt. Enda sättet att bli av med den är helt enkelt att träna. :) Ju bättre kondition, desto mindre ansträngning, desto mindre kramp. Desto friare andning.


I should use this last hour to study before I will have to leave for the choir. To use the time to the very last minute. But I just can't. I have been here at the library studying all day since nine. My mind has shut down. There is no room for one single more thought.

The meterologists were right. The gray morning has now turned into a sunny afternoon. The spring has officially arrived. Two weeks early.

A personal sign of spring. Yesterday I took out the bike "for real" again. I have cycled to the store back and forth once before only. I took it yesterday to the underground when I was meeting Philippa. It was wonderful - despite my being so out of shape after the "winter break". But even though I almost choke and faint from the cramp I get in my chest when I have to push myself it is nice afterwards to have really puffed my lungs out! Like a cleaning process. As if I can breathe easier. I think this cramp is some kind of mild asthma from physical strain combined with breathing in cold air when I get out of breath. I always get a cough afterwards. The only way to get rid of this cramp is to keep exercising. :) The better shape I am in, the less strain, the less cramp. The more free breathing.


Idag såg jag av en slump ett par underbara gympadojjor som jag inte kan glömma! Vi gick förbi dem, mormor och jag, i Slussengallerian efter att vi hade fikat och var på väg hem till henne för vår pysselstund.

De är vita. Med guld på tå och hälar. Glittriga guldsnören och glimmande stenar på sidorna, som diamanter. OJ vad fina de var. Jag ser dem framför mig hela tiden. Både i affären och på mina fötter - fast jag inte ens provade dem. Det känns som om jag kommer drömma om dem i natt!

Today I happened to see a pair of absolutely gorgeous sneakers that I can't forget! We passed them, grandmother and I, in Slussengallerian after we had had fika and were on our way home to her place for our pottering day

They are white. With gold on toes and heels. Glitzy golden shoelaces and glimmering stones on the sides, like diamonds. OH they are so lovely. I see them in my mind all the time. Both in the store and on my feet - although I never tried them on. It feels like I will dream about them tonight!

Låddesign à la Mia och mormor Majsan...

Amatörerna - entusiasterna! Resultatet av dagens pyssel:

The amateurs - the enthousiasts! The result of today's pottering:


Vackert väder...

Oj vad solen skiner och vad himlen är blå! Vilken lycka att få bekräftelse på att solen fortfarande fanns kvar där nånstans bakom allt gråväder. Fyra plusgrader och några enstaka snöfläckar på gräset kämpar en sista kamp. Det känns som om idag kommer att bli en bra dag. Hoppas den känslan håller i sig.

Den stora pysseldagen.
Panduro här kommer vi.

Wow how the sun shines and how blue the sky is! What happiness to get proof that the sun is actually still there behind all the gray weather. Four degrees warm and a few spots of snow on the grass fighting their last struggle. It feels like today is going to be a good day. I hope that feeling remains.

The big pottering day. Panduro here we come.

Utmanad av Lina

(English below)

Utmaning från

Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv och utmanar sedan sex andra bloggare att göra detsamma. Bloggare som blir utmanade ska alltså skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Sedan väljer man sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver man en kommentar i de sex utmanade bloggarna för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

- Jag är mästare på att inte tänka på var jag lägger min (bärbara) telefon så allt som oftast blir jag tvungen att ringa den från mobilen för att hitta den. På golvet i badrummet, på bänken i köket, gömd under kuddar i soffan, under täcket i sängen... Jag tror ta mig sjutton telefonen har varit överallt!!

- När jag ska sova så somnar jag till TV-n. Allt som oftast igen så somnar jag innan jag stänger av den så att den står på hela natten. Och väcker mig på morgonen!

- Jag är slarvig. Jag har inte tålamod att vara noggrann. När jag t.ex. pluggar eller jobbar och är starkt koncentrerad på det jag gör så ser mitt skrivbord ut som rena bombnedslaget. Sedan när jag är färdig - DÅ ser jag hur det ser ut! :) "Oj!"

- Som om ni inte visste det redan så är jag en riktig språknörd. Fråga mig något om språk och jag kan hålla på i timmar.

- Mina favoritfärger är rött, blått och rosa! :) Jag gillar glada färger och när det glimmar, glittrar och gnistrar.

- Och så är jag en kattälskare också. Här ser ni varför: Kattfilm 1 (sätt på volymen!) Kattfilm 2 Kattfilm 3 Kattfilm 4

Jag utmanar (tar mig friheten att utmana sju stycken):

Det mörka hotet


Challenge from Lina

Each player starts by writing six pecular things about themselves and challenge six other bloggers to do the same. So challenged bloggers will write six things about themselves in their blogs and at the same time give the rules of the game. Then you choose six new bloggers and make a list of their names. After that you write a comment in each of the six challenged blogs to let them know they have been challenged and that they should go to your blog for more information.

- I am the master of not knowing where I put my (cordless) phone so ever so often I have to phone it from my mobile phone to find it. On the floor in the bathroom, on the bench in the kitchen, hidden under pillows in the sofa, under the cover in the bed... I think the phone has been in every impossible corner of this place

- When I go to bed I fall asleep to the TV. And again ever so often I sleep before I get to turn it off so it is on all night. And wakes me up in the morning!

- I am messy. I don't have to patience to be orderly. When I study or work for example with strong concentration on what I do my desk is a total chaos. And then when I am done - THEN I notice the mess! :) "Oh my...!"

- As if you didn't know by now, I am a true language nerd. Ask me anything about language and I can go on for hours.
- My favourite colours are red, blue and pink. I like happy colours and when things gleam, sprakle and glisten.

- And I am a catlover too. Here you see why: Catfilm 1 (turn on the volume!) Catfilm 2 Catfilm 3 Catfilm 4

I challenge (I boldly challenge 7 instead of 6!):

Det mörka hotet

Fantasi ur verkligheten...

(English below)

De senaste dagarna har jag lusläst kurslitteratur om berättandets konst både i skönlitteratur och i reportagets form. Det är så inspirerande. Jag får en sådan lust att skriva själv. Att själv berätta någonting. Mitt problem, som gör att jag nog aldrig blir någon slags författare, är att jag inte kan komma på en historia att berätta.

Kan det bero på att jag inte har levt lika mycket som andra människor? På grund av min sociala fobi så har mitt vuxna liv passerat som genom en slö pausknapp som inte helt stoppar bandet. Tiden har gått, men mitt liv har stått stilla. Många gånger har tankarna funnits på en berättelse om livet med social fobi - före och efter. Men livet med social fobi handlar ju om att inte leva utan bara existera. Hur intressant blir det liksom?

Och eftersom man inte har levt lika mycket som andra människor, så får man ju också färre uppslag på andra historier att berätta. När man inte upplever utan bara existerar stannar fantasin som får sin näring ur verkligheten. Samtidigt som man ofta fått innehållet i sitt liv genom fantasier och dagdrömmar när den verkliga tillvaron bara är ett grått ingenting. Men dessa inre fantasier och dagdrömmar ger ingen substans för en historia. Allt de står för är bara: "Jag önskar att mitt liv var något annat". En överlevnadsstrategi.

Det är konstigt då att lusten att berätta ändå finns där. Lusten i det skrivna ordet, som jag inte vet vad jag ska göra med.

Möjligtvis kommer det en historia till mig så småningom nu när jag börjar få tillbaka livet mer och mer? Det kanske är därför jag har den där berättarlusten inom mig - den väntar på en latent historia, som jag inte har upplevt än?

Den tanken känns lite spännande!


The last couple of days I have been buried in course books about the art of telling a story both in fictional form and in journalistic form. It is so inspiring. I get such an urge to write myself. To tell a story. My problem, which makes it probable that I will never become any kind of writer, is that I can't come up with a story to tell.

Can that be because I haven't lived as much as other people? Because of my social phobia my adult life has passed like through a dull pause button that doesn't completely stop the tape. Time has passed, but my life has been standing still. Many times I have had thoughts about a story about the life with social phobia - before and after. But the life with social phobia is about not living and only existing. How interesting is that really?

And since I haven't lived as much as other people I also get less ideas on other stories to tell. When you don't experience but only exist your imagination drawn from reality stops. At the same time you often get content in your social phobia life through fantasies and daydreams when the real reality is just a gray nothing. But these inner fantasies and daydreams don't give any substance for a story. All they are about is really "I wish my life was something else". A survival strategy.

It's funny how the urge to tell a story is still there. The love for the written word - a love I don't know how to use.

Is it possible that a story will come to me eventually now that I am getting my life back more and more? Maybe that's why I have this urge to tell inside me - it is waiting for a latent story, that I have yet to live?

That thought feels kind of exciting!

En ny dag...

(English below)

Idag är jag glad igen. Jag undrar varför man vissa dagar vaknar med en känsla av att man helst önskar dagen kunde strykas ur almanackan. Och nästa dag vaknar man med gott mod igen. Jag undrar vad det där beror på egentligen. Vad som gör en dag bra eller dålig redan innan man gått ur sängen liksom.

Idag ser jag framåt. På alla kul saker jag har att se fram emot:

Imorgon ska jag träffa mormor och mamma en stund. Det ska bli trevligt.

På lördag ska jag träffa mormor igen! Då ska vi ha en pysseldag tillsammans. Vi börjar dagen på
Panduro och åker sedan hem till mormor och skapar med vad vi nu har hittat.

På söndag ska jag förhoppningsvis träffa Philippa.

På måndag får jag gå på kören! Tvärseminariet vi skulle ha då är inställt.

Jag beställde kläder på H&M förra veckan, som tydligen redan har kommit fast de inte skulle komma förrän i mitten av april. Har en känsla av att jag kommer bli tvungen att byta storlekar och modeller kanske. Men ändå. Det är sommarkläder. Underbart.


 Kjol (och en likadan i svart)






Summa: strax över 1700 inklusive frakt och postförskottsavgift.

Ajajaj. Det har jag inte råd med just nu egentligen. Det var ju det som var så bra med att kläderna inte skulle levereras förrän i april - att jag då skulle ha pengar.


Today I am happy again. I wonder why you some days wake up with a feeling that you just wish the day could somehow just disappear. And the next day you wake up in good spirits again. I wonder why that is. What makes a day good or bad even before you get out of bed...

Today I look ahead. On all the fun things I have to look forward to:

Tomorrow I will meet mother and grandmother for a while. That will be nice.

On Saturday I will meet grandmother again! We will have a pottering day together. We will begin our day at Panduro and then go to my grandmother's to create with whatever we found.

On Sunday I will hopefully meed Philippa.

On Monday I will get to go to the choir! The seminar is cancelled.

I ordered some clothes from H&M last week, that are apparently already delivered although they said the delivery would not be until mid April. Have a feeling though that I will have to change some of the clothes for different sizes and models, but still. They are summer clothes. Wonderful.


 Skirt (and another one just like this one, but black)






Total sum: Just above 1700 kr including postage and the COD fee.

Ouch. I can't really afford this right now. That was the good part of the delivery in mid April, that I would have money!

Om tårar vore guld...?

(English below)

Mitt konstiga humör har hållit i sig hela dagen. En diffus känsla av nedstämdhet som ett moln över humöret, precis som dimman utanför tar bort all färg och kontur ur landskapet. Den diffusa nedstämdheten har gjort mig oinspirerad och omotiverad. Den enda ljusglimten idag har varit fikat med mormor.  Dum som jag var fick jag dock för mig att prova badkläder i en av butikerna vi var inne i efter fikat  - inte den bästa dagen för det ändamålet. Jag borde ha begripit det. Komplexen och nedstämdheten växte inför min spegelbild och desperat så försökte jag "prova" mig ur komplexen - men det blev ju bara värre och värre när ingenting såg bra ut. Till råga på allt gjorde detta att jag tröttade ut min stackars mormor när hon fick vänta på mig i all evighet och springa och hämta nya lika hopplösa bikinis åt mig hela tiden.

På vägen hem kände jag mig verkligen som en liten lort. Orkade inte möta folks blickar i tunnelbanan och ville bara bort från alla människor.

Liksom ett tecken på mitt humör och min uppenbarelse denna dag kom så pricken över i-et: En unge som satt mitt emot mig på bussen spände ögonen i mig, rynkade på näsan och - lipade! "Så passande" tänkte jag. "Perfekt sammanfattning av mig själv idag."

När jag kom in genom dörren hemma brast jag plötsligt i gråt. Utan att vara beredd. Utan att veta varför tårarna föll. Gråten höll väl i sig ett par minuter och försvann sedan lika fort som den kom. Och jag tänkte förundrat för mig själv: "Vad tusan var det där!?".

Men efter den gråtattacken så känns nu humöret bra igen!

Kan nån begripa hur man (ok, jag) fungerar ibland!?


My strange mood has been consistent all through the day. A vague feeling of low spirit clouding my mood, like the fog outside removes all colour and contours from the landscape. The low spirit made me uninspired and unmotivated. The only good thing  today has been the "fika" with mormor. However, stupid as I am, I had to get the idea to try on bikinis in a store we visited after the fika - not the best day for that purpose. I should have realised. The complexes and the low spirit grew at the sight of my reflection and desperately I tried to "try" myself out of the complexes - but of course they only got worse when nothing I tried on looked good. On top of that I made my poor grandmother tired as she was waiting for me for all eternity and having to get me new hopeless bikinis all the time.

On the way home I felt so insignificant. Like som dirt on the floor. I couldn't meet people's eyes on the underground and I just wanted to get away from all the people.

Like a sign of my mood and my appearance this day, was the dot over the i: A little kid sitting opposite me on the bus looked straight at me, turned up her nose and - stuck her tongue out at me! "How fitting" I thought. "Perfect summary of myself today".

When I arrived home and shut the door behind me, I suddenly burst into tears! Without being prepared. Without knowing why I was crying. I think I cried for a couple of minutes, then it stopped just as sudden as it started. And I thought in surprise to myself: "Where the h*ll did that come from!?".

But after that attack of tears my mood feels just fine again!

Can you make sense out of this, how you (well, I) work sometimes!?

Dags att gå...

Nu är det snart dags att packa ihop för dagen för att träffa mormor över en fika. Jag fick väl kanske en timmes effektiv studietid idag. En timme spenderade jag vid kopieringsapparaten och resterande timmar har jag surfat och mejlat bort. Mejlen var dock nödvändig - även om det inte var pluggrelaterat.

Det känns inte inspirerande att ge sig ut i gråvädret heller. Men att fika med mormor är en effektiv motivationsmorot för att ge sig iväg. Hon är så fin, min mormor.

Now it's soon time to pack my things and leave here for the day to meet mormor for a "fika". I got maybe one hour of efficient studying today. I spent one hour by the copy machine and the remaining hours I have wasted on surfing and e-mailing. The e-mailing was a necessity however - although it had nothing to do with my studying.

I don't feel very inspired to go out in the gray weather either. But to "fika" with mormor is an effective motivation factor to go. She is so great, my grandmother.

Fel på öronen...?

(English below)

Ja då sitter jag här på universitetsbiblan igen. Idag går det trögt att komma igång med läsandet. Jag känner inte för det idag. Jag känner mig trött och omotiverad. Men det hör ju till studentlivet att känna så ibland. Jag ska inte låta det stressa mig. Kanske är jag mer motiverad i morgon igen och då kommer pluggandet gå bättre och bli mer effektivt. I slutändan jämnar det nog ut sig.

Snön har verkligen smält undan fort! Igår var det gröna fläckar i snötäcket. Idag är det vita snöfläckar i det gröna gräset istället. Men vädret har verkligen varit blaha de senaste dagarna. Kanske är det därför jag känner mig så trött och oinspirerad? Gråmulet, dimmigt, fuktigt och "skitigt" väder kan få vem som helst att tappa humöret, väl?

Det positiva är att nu när snön smälter bort så kan jag snart börja cykla igen!

Jag har upptäckt ett litet språkfenomen. På radiokanalen Svenska Favoriter sänder de ibland ett reklaminslag från ett elektronikföretag som säljer färdiga lösningar via nätet. Och så kommer deras "HEMtekNIker" (med andra betoningen på NI - inte som det borde vara på TEK) hem och installerar allting. Jag reagerar på det varje gång. Jag observerar inte ens reklamen förrän jag hör det där uttalet och allt plötsligt låter helt fel! Jag vet inte om han verkligen säger hemtekNIker eller om det är jag som helt enkelt har fel på öronen. Det intressanta i det här är dock inte reklaminslaget i sig. Utan fenomenet att man hör något utan att registrera det, fast man egentligen gör det undermedvetet. Och att man har registerat det märker man först när något avviker. Det skulle vara intressant att veta vad en
psykolingvist har att säga om detta! :)


Oh well, here I am at the university library again. Today it's really hard to get the studying going. I don't feel like it. I feel tired and unmotivated. But that's part of student life to feel that way sometimes. I won't let that stress me. Maybe I will be more motivated again tomorrow and then the studying will be more efficient. All in all I guess it evens out in the end.

The snow has really melted fast! Yesterday there were green spots in the snow cover. Today there are white snow spots in the green grass instead. But the weather has really been blah the last couple of days. Maybe that's why I feel so tired and uninspired? Gray, foggy, humid and "dirty" weather can make anyone lose their good mood, right?

The positive thing is though that now that the snow is melting I can soon start cycling again!

I have discovered a little language phenomenon. On the radio channel Svenska Favoriter they sometimes have a commercial from a company selling ready electronic solutions for the home online. And then their "HEMtekNIker" (with the second stress on NI (which makes the word mean home technics) instead of TEK (which would mean home technician)) comes home to you and install everything. I react on it everytime. I don't even notice the commercial until I hear that pronounciation and everything suddenly sounds wrong! I don't know if he really does say HEMtekNIker or if it's me, having something wrong with my ears. What's interesting is however not the commercial itself. It's the phenomenon that you hear something without registering it, although you actually do subconsciously. And that you do register it you notice not until something differs from normal. It would be interesting to hear what a psycholinguist would have to say about this. :)

Språk och påverkan...

(English below)

Nu har jag tillfälligtvis i alla fall lämnat diktanalysen bakom mig. Idag medan plusgraderna tar fram ett förvånansvärt grönt gräs som fläckar i ett smältande gråsmutsigt snötäcke har jag ägnat mig åt teoristudier inför uppsatsen. Jag kommer på så många infallsvinklar att jag inte vet hur jag ska begränsa mig. Ska jag få ihop alla dessa vinklar får jag läsa litteratur dygnet runt. På fredag ska jag få personlig handledning med läraren. Jag hoppas han kan hjälpa mig sortera och begränsa mig i mina idéer.

Uppsatsen ska handla om litterära stildrag i reportaget och vad de får för effekt på textens påverkan på läsaren. Jag ska analysera fem eller fler reportage av Mustafa Can som han gjorde från Irak. Han arbetade där som utsänd reporter av Aftonbladet under 2003. Dessa reportage ska fungera som ett exempel på hur sådana stilistiska drag kan bli en del av textens budskap. Alltså en "dold" påverkan i texten som vi som läsare, och för all del även reportageförfattaren i vissa fall, är omedvetna om.

Det litterära uttryckssättet börjar även leta sig in i nyhetsjournalistiken (framför allt kanske i kvällstidningsjournalistiken) och får även där dessa effekter, fast på ett litet annat sätt. Men det får bli en annan uppsats! :) Mitt syfte är att hitta en metod för kritisk läsning - en ökad medvetenhet hos läsaren om budskap och påverkan där man kanske inte tror att de finns.


Now I have left the poetry analysis behind me, at least for the moment. Today while the warm degrees outside bring out a surprisingly green grass like spots in a melting cover of gray dirty snow I have devoted my day to theory studies for my paper. I come up with so many ideas and angles that I don't know how to limit myself. To get any order in all these angles I would have to read literature 24 hours a day. On Friday I have a tutorial meeting with my teacher. I hope he can help me sort among and limit my wild ideas.

My paper will be about literary stylistic features in non-fictional story writing (feature) and what effect they have on the text's influence on the reader. I will analyse five or more stories by Mustafa Can that he made from Iraq. He was there as a reporter for Aftonbladet in 2003. These stories will function as an example of how literary stylistic features can become part of the text's message. That is, a "hidden" influence in the text that we as readers, and by all means in some cases even the article writer, are unaware of.

The literary way of writing is also finding its way into news reporting (primarily probably in tabloid journalism) and get the same effects there, although in a different way. But that's another paper! :)  My purpose is to find a method of critical reading - an increased awareness of the reader of message and influence where you might not expect to find them.


(English below)

Det tar tid att sätta sig in i den litterära stilistikens värld. Jag har kämpat och kämpat för att lära mig allt om diktanalys inför den första uppgiften och har haft riktig ångest över den.

Igår mejlade jag till läraren med frågor och farhågor kring min bristande kunskap inför analysen. Tillbaka får jag då svaret att uppgiften är en övning och kommer inte att betygsättas! Och det säger de NU!? Jaja, bra så. Nu kan jag analysera dikterna helt efter mina förutsättningar för att lära mig. Utan betygspress.

Det hade ju varit skönt att slippa den pressen redan från början förstås.

Men ok. Bättre sent än aldrig heter det ju.

Som ni märker så har jag haft svårt att hinna med att uppdatera bloggen. Jag har fortfarande mina kommentarer till melodifestivalen att skriva ned till exempel. Problemet är att ett sådant inlägg tar väl mellan två-tre timmar att skriva eftersom det ska översättas också. De timmarna är svåra att klämma in när man pluggar från tidig morgon till eftermiddag. När jag kommer hem är jag alldeles för trött i huvudet för att orka samla tankarna kring ett sådant inlägg.

Idag har jag lektion mellan 10-12, men åkte in till klockan 9 för att ta min plats på universitetsbiblioteket. Efter föreläsningen är det nämligen fullt här, och jag kommer behöva sitta några timmar efteråt med mina dikter.Den här knappa timmen mellan nio och tio går inte att göra så mycket nytta på i pluggväg. Vilket gyllene tillfälle att inta min medhavda frukost i lugn och ro och äntligen få skriva ett inlägg här! :)


It takes time to enter the world of literary stylistics. I have struggled and struggled to learn everything about poetry analysis for the first assignment and have been really anxious about it.

Yesterday I e-mailed my teacher with questions and misgivings about my lack of knowledge for the analysis. His reply then says the assignment is an exercise and won't be graded! NOW they tell me!? Oh well - fine. Now I can analyse the poems entirely according to my own conditions to learn. Without grade stress.

It would have been kind of nice not to have that stress from the start, though.

But ok. Better late than never, so they say.

As you've noticed I have had trouble getting time to update the blog. I still have my comments on Melodifestivalen to write, for example. The problem is that an entry like that takes about two-three hours to write since I have to translate as well. Those hours are hard to find when you study from early morning to afternoon. Once I get home my mind is way too tired to collect thoughts enough for such an entry.

Today I have class between 10-12, but I arrived at 9 to take "my" seat at the university library. After the class the reading area will be full and I will need to sit here a couple of hours after the class, working on my poems. This almost one hour between nine and ten is useless study-wise. What a golden opportunity to eat my breakfast sandwiches in peace and quite and finally get to write an entry here! :)